Skottåret 2016 gick som ett skott och här är några tankar i efterskott.

En bisarr historia var presidentvalet i USA, denna politiska tragikomik där två pensionärer idiotförklarade varandra i jakten på makten. Drömscenariot hade varit samma upplösning som i Lars Ekborgs monolog: ”Vi hade en skönhetstävling hemma i byn och alla kärringar ställde upp. Ingen vann.”

Och så har Storbritannien haft fräckheten att lämna EU. Fast lite märkligt är det att vi måste finansiera en så gigantisk byråkrati bara för att umgås över gränserna, vänner borde kunna fördra varandra utan fördrag. Hursomhelst så kan britterna nu konstatera som de brukar när dimman ligger tät över Engelska kanalen: ”Europa är isolerat!”

Att Fidel Castro gått ur tiden öppnar intressanta möjligheter. En är att Donald Trump lägger ett bud på Cuba, döper om landet till Cuba Libre (Det fria Kuba) och får påven, alltså Rom, och Coca Cola att sponsra driften. Skål!

Årets nyhetssändningar har fyllts av de förfärliga händelserna i arabländerna och annorstädes. Det är lätt att skylla allt på de patetiska och maktgalna diktatorerna, men vår store humanist Tage Danielsson pekade på det stora ansvar som vi alla kan ta: ”Tänk om det blev krig och ingen kom.” – Det kallas för civilkurage, ordet ”militärkurage” finns inte eftersom soldater skall lyda order.

Som vanligt rullade de gående julborden på runt om i landet. Har du tänkt på hur jämlikt det är att stå i en matkö? Alla får rätt.

Nobelpriset i litteratur går knappast att förbise när vi resumerar 2016. Att Bob Dylan över huvud taget fick det var en överraskning i sig, dock har det ojats mest över att han inte hade artigheten att komma och ta emot priset. Men det kanske var han som hade rätt och alla andra fel – på nobelfesten är det ju ingen matkö – eftersom den spränglärde Alfred Nobel ogillade fester och förmodligen själv hade uteblivit. Dels hade han stora matsmältningsproblem, dels tyckte han illa om att mingla.

Undrar hur Bob Dylan firade sitt nyår? Månne satt han där i sin ensamhet när nyårsklockorna ringde och mumlade ”No bell.”

Dags att ta nya årtag för att ro i land 2017 och jag hoppas det går så bra att vi kommer att sammanfatta det så här: ”Det var som sjutton!”

Nyligen hade NWT en hjärtevärmande artikel om lilla Munkfors. ”Jag tror inte på sammanslagningar”, säger kommunalrådet Mathias Lindquist, ”den lokala bestämmanderätten är viktig”. Han har fattat att vi människor vill förstå vårt sammanhang och känna att vi kan påverka det. Sedan kommer ett konstaterande som borde ge honom Nobelpriset i insiktsfullhet: ”Vi pratar inte om pengar utan om hur”.

Inom kreativiteten är det ordet ”Hur?” som förlöser entusiasm och fantasi eftersom det ignorerar alla idéslaktande besserwissrar som beter sig som om de har erfarenhet av framtiden. I stället för att fokusera på hindren ägnas energin åt att klura ut hur vi skall lyckas. Och som egenföretagare vet jag att det kostar pengar att tjäna pengar.

Ifall någon bekymrad vän av ordning undrar så går det väldigt bra för Munkfors tack vare att de ser människor som resurser och inte som kuggar i det kommunala maskineriet.

Nu till en tragisk motbild och jag menar förstås den idiotiska debatten om att Värmland skall uppslukas av Västra Götaland. Centralstyrning är de politiska byråkraternas våta dröm eftersom vi medborgare bara är kostnadskrävande störningsmoment i deras vardag. Tomas Riste är tydlig i det avseendet när han hävdar att vi värmlänningar är för dumma för att lägga oss i våra egna liv genom en folkomröstning. Han går till och med bortom definitionen att demokrati är det samhällssystem i vilket du säger vad du vill och gör som du blir tillsagd.

1973 kom Schumachers bok ”Litet är vackert” med undertiteln ”Ekonomi som om människor betydde något”. Jag rekommenderar våra maktfullkomliga att läsa den och fundera lite över sin egen människosyn. Kanske är det så att de har skaffat sig makt för att slippa visa hur svaga de själva är?

Som sponsor är jag inte alls nöjd med denna arroganta attityd mot oss som trots allt är deras arbetsgivare. Rent juridiskt borde vi skattebetalare kunna gå in på vilken offentligt finansierad inrättning som helst och kräva att få ha utvecklingssamtal med dem som vi tycker sköter sig dåligt.

Mitt förslag är att Värmland anammar den brittiska attityden, vi kan ju samarbeta med våra grannar utan att gifta oss med dem. Brexit blir ”Växit” och Munkfors vet hur man gör!

För tre år sedan höll jag ett kärleksförklarande kåseri i Ekshärad som tack för all uppmuntran när vi i Republiken Klarälvdal’n på sin tid bedrev bygdebegeistring. Ekshäringarna präglas av entreprenörskap och antijante tack vare sin historia av självförsörjning – småbruk skapar ju en helt annan kultur än Det Stora Bruket. Även om folk inte alltid höll med oss i vårt stôlliga allvar så var attityden tillåtande: ”Dra inte in mig i det där, men jag håller tummarna för er!”

I bufféminglet efteråt föddes ”Ekshärligt!”, ett uttryck för vår glädje över att leva i en positiv gemenskap och sedan dess har vi bjudit in till inspirerande träffar med mottot ”mycket snack och mycket verkstad”.

Nu är vi några företagare som fått för oss att Ekshärad skall bli Sveriges bästa ställe för flyktingar och det som driver oss är att den svenska byråkratin är alldeles för långsam. Statsapparaten har ett maniskt behov av kontroll och struktur som överskuggar all humanitär hänsyn. Om man tvingas fly från sitt hemland och hela ens liv havererat så är månader av väntan och passivitet inte en acceptabel terapi. Nu skapar vi ett mänskligare alternativ som gör att asylsökande känner sig behövda och får chansen att bidra med sin kompetens och sitt entreprenörskap. Och förutsättningarna är de bästa tänkbara för redan nu ställer ekshäringarna upp på ett fantastiskt sätt för att hjälpa de krigsdrabbade!

Vi har döpt vårt tilltag till ”Ekshärligt i Hagfors!” för vi vill inspirera hela kommunen till stordåd. En bärande idé är att starta ett slags bolagsbolag, alltså en ”arbetsgivare att hyra” som anställer nysvenskar och underlättar deras inträde i arbetslivet. Under den senaste tiden har vi träffat Arbetsförmedlingen och kommunen och de offentliga företrädarna är väldigt positiva! Som eldsjälspyroman kallar jag dem för ”pyrokrater” eftersom de eldar på oss och bidrar med sitt kunnande.

Säkerligen kommer vårt tilltag att utmana regelsystemet, men människor är viktigare. BolagsBolaget utsattes ju för en lång rättsprocess för att vi gav våra anställda så stor självständighet och den matchen mot Staten vann vi.

Det är inte alltid enkelt att vara pionjär, men det är helt nödvändigt. Och väldigt ekshärligt!

Efter 45 år som entreprenör och eldsjälspyroman konstaterar jag att samhället är ensidigt inriktat på ordning och reda. Inget fel i sig, men det innebär att all utveckling måste hålla sig innanför regelsystemets ramar. Det är därför som ordet ”entreprenör” rimmar på ”stör”.

De offentligt anställda kan vi alltså räkna bort så då faller lotten på oss andra att gemenskapa ett samhälle som utvecklas på ett kreativt och klokt sätt. Annars kommer det nämligen inte att hända av uppenbara skäl:

• Som små uppfostras vi till generationskopior, det är därför ordet ”släktdrag” finns. ”Kan du inte vara som andra?” är våra välmenande curlingföräldrars uppmaning för att vi skall slippa bli mobbade.
• I skolan matas vi med färdigtänkta tankar, så kallade kunskaper, men kompetensen tränas inte alls. För mig är kompetens när inhämtad kunskap kultiveras av min kreativitet och förlossas av mitt entreprenörskap.
• På universitetet blir det än värre, fakta och vetenskap är alltings rättesnöre och Den Enda Sanningen. Utom för nobelpristagaren i fysik, Niels Bohr, som sade till en av sina studenter: ”Snälla människa, ni tänker ju inte, ni är bara logisk!”
• På våra arbetsplatser råder ofta ett hierarkiskt kontrollbehov som premierar den som sköter sig, inte den som sticker ut sin kreativa haka. Och nyanställda skall snarast möjligt inordnas i den rådande organisationskulturen.
• Som om detta icke vore nog så tar Jantelagen över där Svea Rikes dito slutar. Jante är Sveriges mest efterlevda lag.

Sammantaget har vi skapat en samhällskultur som producerar vad jag kallar ”inlärd hjälplöshet” och ”nånannanism”, det vill säga auktoritetsbundna och resignerade medborgare som hellre kräver och gnäller än tar initiativ till förändringar.

”Kan själv!” konstaterar vi i tidig ålder innan vi ger upp inför vuxenvärldens principfasta övermakt. Men att vara vuxen på riktigt är för mig att inse vem jag är och ta fullt ansvar för mina tankar, känslor och handlingar med målet att bli den bästa versionen av mig själv. Därför finns det inte så många vuxna personer här i Sverige annat än till ålder och kroppsvikt …

Så, vad säger du? Skall vi låta andra administrera våra liv eller skall vi bli vuxna genom att växa tillsammans?

Vissa har bara sånt flyt. Allt tycks gå deras väg medan andra aldrig lyckas med nånting. Vofför e de på detta viset? Jo, enkelt uttryckt så beror det på att kaka söker maka. Eller ”The Law of Attraction” som det heter i vetenskapligt filosofiska sammanhang.

Jag kallar det för mental magnetism.

Det är lätt att skylla på andra, på omständigheterna, på otur. En del gör vad som helst för att slippa ta både i och ansvar. I slutändan handlar det om din inställning, du är som en parabol i Universum. Är du pessimistisk så drar du till dig negativ energi, är du optimistisk så attraherar du möjligheter och lösningar.

Mental magnetism är en ekologisk hemlighet som inte lärs ut i våra skolor eftersom de skall vila på vetenskaplig grund och akademiker styrs ju enbart av hjärnan. Hjärtats uppgift är att pumpa blod så att de kan tänka logiskt. Fast om vi kan acceptera att Albert Einstein var vetenskapsman så kanske det ändå finns en öppning till de påkôstades hjärtan för så här formulerar han det: ”Allt är energi och därmed basta. Matcha den frekvensen med den verklighet du vill skapa och det blir som du tänkt dig. Det kan inte bli på något annat sätt. Detta är inte filosofi, det är fysik.”

”Om du vill vara lycklig så bli det!” skrev Leo Tolstoy. Valet är ditt eget och harmoni är en förutsättning för att lyckas. I en tidigare krönika berättade jag om verkstadsföretaget som ökade omsättningen med 900% när chefen satsade på personalens välbefinnande. Lite konstigt, kan tyckas, att använda ”lycka” som organisationsmodell men det är bästa sättet att nå målen. Och mål och visioner måste vi ha så att medvinden vet åt vilket håll den skall blåsa.

”Mellanlägen gifva icke medelvärme.” Så stod det på värmereglagen i de gamla järnvägskupéerna och så har jag mestadels levt mitt liv. 100% engagemang eller inte alls, inga halvmesyrer. Därför har jag oftast haft självförvållat flyt i det jag företagit mig redan innan jag hörde talas om The Law of Attraction och Einsteins antiflumdogm. Som den byfåne jag är tror jag nämligen att allt är möjligt.

När vi gör någonting mer än gärna så gör vi det av hela vårt hjärta, gör allt för att lyckas. Den mentala magnetismen kan formuleras så här: Mer än hjärna.