För några år sedan gjorde forskare ett intressant experiment:
I en bur finns fem apor. Inne i buren hänger en banan i ett snöre och under står en stege. Ganska snart går en apa fram till stegen och började klättra upp till bananen. Så fort han rör vid stegpinnarna sprutar forskarna kallt vatten på de övriga fyra aporna.
Efter ett tag gör en annan apa samma försök med samma resultat – de övriga aporna besprutas med kallt vatten. Snart har de lärt sig vad som händer så när en apa försöker klättra upp för stegen försöker de andra aporna förhindra det.
Nu kan man ta bort kallvattnet. Ta bort en apa från buren och ersätt den med en ny. Den nya apan ser bananen och vill klättra upp för stegen. Till hans förvåning och förskräckelse attackerar alla de andra aporna honom. Efter ytterligare ett försök som resulterar i en attack vet han att om han försöker klättra upp för stegen så blir han påhoppad.
Nästa moment är att ta bort en av de ursprungliga fem aporna och ersätta den med en ny. Nykomlingen går fram till stegen och blir attackerad. Den förre nykomlingen deltar i bestraffningen med liv och lust! På samma sätt ersätter man den tredje ursprungliga apan med en ny, sedan den fjärde och till sist den femte. Varje ny apa som närmar sig stegen blir attackerad.
De flesta apor som slår honom har ingen aning om varför man inte får klättra upp för stegen eller varför de deltar i att slå den senaste apan.
När alla ursprungliga apor ersatts har ingen av de fem i buren någonsin blivit besprutad med kallt vatten. Ändå närmar sig ingen apa stegen för att försöka nå bananen.
Varför det?
Jo, de har fått lära sig att ”så här har vi alltid gjort”.
Pingback: Sociala Gerillan
Pingback: Apropå det där med förändring « metabolism
Ja, det sitter i väggarna.
Bengt, nu har jag läst så mycket givande bengtraktelser hos dig så nu är din blogg med i bloggar vi följer i min blogg 🙂 välkommen!
Vi ses, Maria