Sanningen är naken!

När Republiken Klarälvdal’n lanserade BolagsBolaget år 1999 bestämde vi att ”vi tror gott om folk”. På så sätt kunde vi anställa personer som vi inte träffat och ändå sova gott om natten. Naivt? Javisst, men det är något livsbejakande med att vara barnslig. Ofta känner jag mig som pojken i Kejsarens nya kläder och kan inte hålla tyst när jag ser hur det enkla och naturliga krånglas till och motarbetas av onaturliga skäl.

Ta som exempel att vi skall genomföra något i familjen eller den ideella föreningen. Vi samlas till ett mentalt knytkalas, kommer överens om tagen och sedan gör alla så gott de kan.

På jobbet härskar en annan kultur. I stället för att bli trodda om gott blir vi tillsagda, reglerade och kontrollerade av chefer med fyrkantiga ledningssystem. Tankemodellen är Den Logiska Maskinen och vi är dess kuggar. Men hur effektiva är kugghjul av kött, blod och känslor?

”I vår organisation är tilliten total och vi kommer hit frivilligt varje dag för att vi trivs och delar en inspirerande vision om att få göra vårt bästa och ha ett gott liv tillsammans på jobbet!” Visst låter det mottot som en omåttlig utopi? Lite naivt, rentav. Men önskvärt. Och jag gillar ordet ”tillit” eftersom det stavas likadant åt bägge håll precis som dess innebörd.

Forskning visar att de flesta anställda tycker illa om att gå till jobbet eftersom de inte känner sig uppskattade och litade på. Fast lite (?) får man väl offra, vi måste ju ha mat på bordet … Tyvärr drivs vi oftare av hotivation än av motivation.

I höstas sände UR ett underbart program (finns på nätet) om brasilianaren Ricardo Semler som byggde upp ett företagsimperium utifrån den enkla frågan: ”Vad gör mina anställda lyckliga?” Svaret var: ”Jag måste lita på dem och tro att de vet vad som är bäst för företaget.” – Med den ledningsfilosofin ökade företagets omsättning med 900% på tio år!

Om regeringen skulle lagstifta om obligatorisk tillit skulle Sverige kollapsa eftersom alla system förutsätter att vi är opålitliga. Det kallas för professionellt management i motsats till det amatörmässigt mänskliga ledarskapet. ”Människment”, om du så vill. Ordet ”amatör” betyder förresten ”den som älskar”.

Hur gick det då med BolagsBolagets blåögda beslut som jag nämnde inledningsvis? Vi har funnits i femton år nu och av över tusen anställda är det ett par-tre som har lurat oss. Trist när det händer och visst har vi förlorat pengar, men att ändra vår policy är otänkbart eftersom det skulle betraktas som en kollektiv bestraffning av de skötsamma och det är förbjudet i FN-stadgan. Så vi fortsätter att tro gott om folk.

Än en gång går jag in i min självpåtagna gosseroll och utropar i brist på modemanipulerade kejsare: ”Sanningen är naken!”

Det här inlägget postades i Krönikor. Bokmärk permalänken.

2 svar på Sanningen är naken!

  1. Ture Magnusson skriver:

    Jag vill bara säga att jag tycker väldigt mycket om vad du skriver. Det är bättre att utgå från att folk är ärliga, någorlunda pålitliga och faktiskt vill väl. Och det är viktigt att behålla den inställningen även om man blir besviken någon enstaka gång. Det är faktiskt mycket möjligt, kanske till och med troligt, att man åker på fler smällar om man sätter upp ett system med regler, kontroller och detaljerade kontrakt än om man bygger sina relationer på att man väljer att lita på varandra. Jag tror att fler kan känna sig frestade att “lura systemet” än att bryta ett ömsesidigt förtroende.

  2. Bengt skriver:

    Gott att läsa ditt medhåll, Ture, och jag tror precis som du att det blir en sport att överlista och lura ett system som utgår från att jag är opålitlig. Och vilket slöseri med energi när det blir umgängesnormen – det kanske skulle gå att klassa “systematiserad misstro” som miljöförstöring så att vi får upp frågan på den politiska dagordningen 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *