Chansen för att det skulle bli du eller jag var löjligt liten och ändå vann vi vår första simtävling. Men inte för att vi var snabbast – sprintspermierna missar nämligen entrén – så hur gick det till? Eftersom Naturen i sin välorganiserade visdom knappast jobbar slumpmässigt så får vi väl anta att du och jag, i befruktningsögonblicket, bedömdes vara bäst lämpade att föra mänskligheten vidare. En hisnande tanke, eller hur?
Vår tid på jorden har alltså ett högre syfte och vi är alla utvalda. Och antingen tar vi vårt ansvar eller också gör vi Livet till en egotrippad transportsträcka från födsel till gödsel.
Efter generationers grubblande över Livets Mening föreslår jag följande formulering: ”Att bli den bästa versionen av mig själv”. Dock med tillägget ”i symbios med andra” så att tillvaron inte blir någon idiotisk idoltävling. Vi skall helt enkelt göra så gott vi kan av de förutsättningar vi har och hjälpa varandra att lyckas. Gemenskapa oss.
Vilket underbart samhälle vi skulle få! Alla med utanförskapande diagnoser och bokstavskombinationer skulle bli fullvärdiga medborgare för även de kan ju göra sitt bästa. Att inte vara som andra skulle bli naturligt.
För några år sedan anställde vi en arbetslös tjej i Edebäcks Bygdegård och det praktiska ordnades vid ett möte på Arbetsförmedlingen. När allt var klart sade arbetsförmedlaren: ”Du, Bengt, jag glömde berätta om hennes funktionsnedsättningar!” – ”Tack, det behövs inte, vi är bara intresserade av hennes funktionsuppsättningar.”
En som lever det budskapet är vår egen Anders Olsson som nu har genomfört Superklassikern på drygt 21 timmar. Vilken bedrift! 30 mil cykel, 9 mil rullstol och 3 kilometer simning, allt under samma dygn. Snacka om att använda sina funktionsuppsättningar …
Att bli den bästa versionen av dig själv är att successivt ersätta din nuvarande version med en ny. Ja, jag vet att förändringar är skitjobbiga, det är plågsamt att göra sig av med sina inrotade tanke- och känslomönster. Ungefär som aboriginen som hade täljt sig en ny bumerang och ställdes inför ett brydsamt problem: Hur kastar man bort den gamla?
Är det någon mer än jag som vill ha ett samhälle utan jantelagar, pessimism och mental förstoppning?