Släpp krånglarna loss!

”Vi vill ha fler entreprenörer i Sverige!”

Påståendet är ovedersägligt och politiskt korrekt, men när det kommer till kritan är det en offentlig lögn. Åtminstone ur mitt perspektiv som mångårig samhällsentreprenör och jag skall här berätta varför. Utan omskrivningar.

Först det här med ”fler entreprenörer”. Entreprenörskap är en inställning och ett sätt att förhålla sig, inte att förväxla med ”företagare” som ju är ett yrke. Om man med ”entreprenör” menar en som är nyfiken, påhittig och energisk så föds vi faktiskt med de egenskaperna. Men så fostras och utbildas vi till duktiga arbetstagare och snart är den inlärda hjälplösheten ett faktum. Vi lär oss att det är enklare att vara normal än frisk, vi föds som original och dör som kopior.

Definitionsmässigt finns det alltså nio miljoner entreprenörer i Sverige så det är ingen bristvara. En miljon av dem har visat extra initiativkraft genom att bryta upp från sina hemländer – hur väl tar vi hand om deras förmågor?

Nu till påståendet att ”vi vill ha entreprenörer”. Det antyder att pionjärer med samhällspatos och kreativitet tas emot med stora famnen och behandlas som hjältar. Så är det inte. Etablerade system välkomnar aldrig idéer som ifrågasätter arbetsordningen och, i värsta fall, syftena med deras verksamhet.

Ett exempel är hur det offentliga Sverige tagit emot BolagsBolaget som lanserades 1999 av en ideell förening, Republiken Klarälvdal’n. Personer som vill skapa sin försörjning kan självanställa sig och behöver inte starta egen firma.

BolagsBolaget är ett genialiskt system för entreprenörer eftersom de får utveckla sina affärsidéer med anställningstrygghet. Bra för dem och bra för samhället eftersom vi har ca 300 självanställda som administreras i ett enda aktiebolag. Hittills har vi betalat in över 20 miljoner till välfärden så ur många perspektiv är BolagsBolaget sinnebilden för vad Sverige säger sig vilja ha.

Entreprenörer stör den gamla ordningen
Men vår samhällsekonomiska innovation är inte välkommen. När vi som arbetsgivare behandlar våra arbetstagare som egenföretagare – vi vägrar nämligen att betrakta personalen som vår ”motpart”! – så stämmer inte de gamla strukturerna och vi betraktas som en störning. Skatteverket ville till exempel återkalla vår F-skattsedel eftersom vi ger våra arbetstagare stor självständighet och därmed är bulvaner.

Den processen vann vi i Kammarrätten, men det finns fler områden på den svenska arbetsmarknaden som gör att det inledande påståendet klingar falskt:

  • A-kassorna, en utmärkt uppfinning i det gamla industrisamhället, stoppar i dag varje individuellt försök att komma ur bidragsberoendet.
  • ESF-rådet avslår EU-ansökningar av omtänksamhet så att de potentiella entreprenörerna inte riskerar att bli återbetalningsskyldiga.
  • Den föreslagna lagen om rätten till heltid vill reglera en svunnen arbetsmarknad.
  • Soloföretagare med aktiebolag har samma omfattande revisionsplikt som storföretagen.

Detta är bara några exempel på att ”systemet” inte alls välkomnar entreprenörer utan ser dem som störande avvikelser, i BolagsBolagets fall till och med som brottslingar. ”Trendbrottslingar”, som anklagas för ”vållande till annans bröd”.

Samhällets obenägenhet att förstå och stimulera tillväxt kan formuleras så här: ”Våra lösningar duger gott. Om de inte fungerar är det era problem som det är fel på!”

Tillväxt kan inte kontrolleras fram
Nyckelordet är kontroll. I ett samhälle utan framtidstro stramas tyglarna åt och vi medborgarna är i första hand en kostnad, inte en resurs. Men tillväxt förutsätter ett mentalt trädgårdsmästeri som slutar att betrakta entreprenörer som ogräs.

Den senaste given är att ”entreprenörskap” skall införas på schemat i våra skolor. ”Företagande” går att undervisa i, men ”företagsamma” är vi redan. Det är inte ut-lärning som behövs, det är av-lärning och fler eldsjälspyromaner, dvs personer som får en kick av att se andra brinna. På så sätt skulle ordet ”undervisning” kunna få en ny innebörd: Att visa vilket under som skedde när vi föddes till entreprenörer.

Låt mig till sist berätta om mitt första möte med den inlärda hjälplösheten och hur det ledde till förlossningen av ett antal unga entreprenörer. 1980 fick vi i vårt nystartade företag KRESAM hand om en grupp arbetslösa ungdomar i Hagfors för att hjälpa dem att förverkliga sina drömmar. Först vågade de inte ha några, ett par månader senare var de Skandinaviens största exportör av färsk svamp vilket resulterade i ett företag, Skogsmat, som förra året omsatte 245 miljoner kronor. De ungdomarna lärde mig att vem som helst kan räkna kärnorna i ett äpple, men att ingen vet hur många äpplen det finns i en kärna.

Så jag säger, med en travestering på Birger Sjöberg: ”Släpp krånglarna loss så dom får!”

Bengt Gustavsson, trendbrottsling
2006-06-22

Det här inlägget postades i Krönikor. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *