Påkôstat folk talar mycket om Livets mening så den är åtminstone av akademiskt intresse, men än har jag inte sett den slutrapporten. Den enkla lösningen är att du själv bestämmer vad du skall ha ditt liv till och låter det intellektuella hårklyveriet fortsätta.
Min uppfattning är att vi föds, gör vårt bästa av våra förutsättningar och dör. Helst inte nyfikna. (Finns det förresten något motsatsord till att fika efter något nytt? Är arkeologer “gammelfikna? …)
Men här tänkte jag bara filosofera kring begreppen. Om det finns en mening så finns det alltid en satsbyggnad. Och någon form av grammatik och skiljetecken. Jag tror att Livets interpunktion ser ut så här:
Hur menar jag då? Jo, om vi förutsätter att Livet är en utvecklingsprocess – vare sig du måste eller vill gå vidare – så är mitt resonemang som följer: Du ser att bilden börjar med två punkter. Vad kan de symbolisera?
- Den första är en slutpunkt. Du måste avsluta vissa saker innan du kan gå vidare i utvecklingen. Avstå från ägodelar, kanske ifrågasätta relationer. Och, inte minst, släppa gamla tankemönster som ständigt hindrar oss från att bete oss på ett nytt sätt. – “Motstånd mot förändring” upptäcktes ursprungligen i Australien, visste du det? Det var en aborigin som hade täljt sig en ny bumerang och stod inför ett knepigt problem: Hur kastar man bort den gamla?
- Den andra punkten är en startpunkt. Du har dina drömmar och visioner, men för att det skall bli något av dem måste du bestämma dig. Ge gas, varva upp, släppa kopplingen och dra. Lycka till!
- Frågetecknet? Du vet vart du skall, men inte vilka vägar som leder dit. Tyvärr är just din karta inte ritad ännu och vi kan inte rekommendera att du köper en begagnad. Du får fråga dig fram och ta gärna med några vänner som kan gå med dig en bit på vägen.
- Semikolonet får representera tankepausen. I det militära heter det “halvhalt” och innebär att man för en kort tid stannar upp i det man håller på med för att fundera över hur man skall gå vidare. Använd den möjligheten så ofta du kan.
- Då är vi framme vid utropstecknet! Du har nått ett delmål och firar det! Du har kommit på en ny idé som verkar lovande och blir inspirerad!
- Kolon är ett intressant tecken: Det öppnar liksom upp för repliker och förklaringar. Du har nått så långt att det bara är att släppa handbroms, sarg och andra hämningar.
- Det sista tecknet är en symbol för resultatet och, om du vill, en tolkningsfråga. För oss optimister är det ett plustecken, för pessimisterna är det ett kors. Men om jag inte behöver vara gravallvarlig så finns det faktiskt något som heter “kors i taket” …