A-kassan slösar med våra skattepengar

En av våra självanställda, Rose-Marie Zetterberg, har beslutat sig för att ta strid mot HTF:s a-kassa eftersom de vägrar att betala ut ersättning till henne. Skälet är att hon anses vara en s k självständig uppdragstagare, dvs har ett antal kunder som hon, enligt a-kassan, gör affärer med. Så är inte fallet, alla som jobbar i BolagsBolaget är i lagens mening anställda och kan i princip inte fatta några affärsmässiga beslut som inte företagsledningen har godkänt.

För att få upp debatten till ytan skrev jag en artikel i Nya WermlandsTidningen. Den besvarades av Sif i Karlstad och den 16 oktober 2007 kom mitt svar in på debattsidan – här nedan följer de tre artiklarna. Håll tummarna för Rose-Marie, om hon vinner i domstolen så skapar hon ett prejudikat för den här nya anställningsformen och öppnar vägen för alla som vill ta ansvar för sin egen försörjning.

DEBATTARTIKEL NR 1 av Bengt Gustavsson

Den 19 juli 2007 hade Nya Wermlandstidningen en artikel om Rose-Marie Zetterberg som nekas a-kassa därför att hon försöker skapa sin försörjning genom en halvtidsanställning som kan jämföras med provisionsförsäljning. Hennes arbetsgivare har fullt förtroende för henne och låter henne jobba självständigt, men det är inte tillåtet. Hon skall hålla sig hemma och stå till arbetsmarknadens förfogande tills hon erbjuds ett heltidsjobb. Punkt, slut.

I väntan på vadå?

Det är som upplagt för en absurd Samuel Beckett-inspirerad teaterpjäs – ”I väntan på vadå?” Genom att jobba ställer hon sig bokstavligen till arbetsmarknadens förfogande och vad kan a-kassan ha emot det? Jo, hon tillåts inte göra det av egen fri vilja utan skall underkasta sig ett förödmjukande system av kontroll och misstänksamhet som leder till att arbetslösa skall känna sig undergivna och göra som de blir tillsagda. I det ögonblick de tar ett eget initiativ blir de avstängda från a-kassan därför att självständighet är kriminellt.

Konsekvensen blir att a-kassan maximerar sina utbetalningar – har du inte heltidsjobb så skall du vara heltidsarbetslös! – och slösar på ett oacceptabelt sätt med våra skattepengar. Samhällsekonomiskt måste ju varje arbetad timma/dag/vecka vara en vinst eftersom Statens utgifter minskar i motsvarande grad.
Men, hör och häpna, det visar sig att kostnaderna är betydelselösa eftersom arbetslöshetsersättningen inte handlar om pengar. I min enfald trodde jag att den fungerade som en inkomstersättning att betala räkningarna med, men så hörde jag Bo Lundgren från IAF (Inspektionen för Arbetslöshetsförsäkringen) förklara att så var det inte alls: ”A-kassan är till för dem som inte har arbete och kräver att man står till arbetsmarknadens förfogande. A-kassan är inte ett försörjningsstöd, den är ett omställningsbidrag.”

Vem kontrollerar i så fall att pengarna används enbart till det de är avsedda för, dvs omställningen på arbetsmarknaden, och inte till den privata ekonomin?

Han konstaterar också att det är förbjudet att ta egna initiativ, det är till och med olagligt att börja studera medan man uppbär a-kassa. – Och jag som trodde att utbildning ökade möjligheterna att få ett jobb, men där ser man …

Vi är alla fuskare

”När det gäller deltidsjobb så begränsas ersättningen därför att det finns en misstanke om att man inte vill jobba heltid”, säger IAF dessutom.

Och detta sammanfattar väl Statens inställning till oss medborgare: Vi är alla potentiella fuskare som skall övervakas och hållas i tukt och IAF:s förmaning. Därför är reglerna inte utformade för att hjälpa dem som vill göra rätt för sig utan för att komma åt de oärliga.

Men blir vi hederligare för att Staten tror illa om alla? I min värld kallas sådant för kollektiv bestraffning vilket strider mot de mänskliga rättigheterna och är olagligt i Sverige. Vad skulle hända om vi i stället hade en positiv syn på arbetslösa – att de är outnyttjade resurser i stället för kostnader? Vilka förfärliga följder skulle det få om vi började uppmuntra dem som gör något i stället för att tvinga dem inför domstol?

Trots min optimistiska läggning har jag inte mycket hopp om Statens förmåga att modernisera arbetslivet. Vår vänsterflörtande strukturkonservator, arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, konstaterade nyligen att a-kassorna även i framtiden skall skötas av de olika fackförbunden. Så säger man bara om man själv är rädd för att bli arbetslös vid nästa val.

A-kassan minimerar risken för att rättvisa skall skipas?

Åter till Rose-Marie Zetterberg och hennes flagranta försök att försörja sig av egen kraft. Hon har, utan ekonomiska resurser, valt att överklaga a-kassans beslut och ärendet skall nu upp i Länsrätten. Medan fackföreningens heltidsanställda jurister förbereder sig noggrant på sina tjänsterum kan Rose-Marie konstatera att hon förväntas stå helt ensam utan någon som helst juridisk hjälp. Egentligen skulle hon vända sig till facket för att få fackets hjälp att strida mot samma facks a-kassa – nog är det som uppdukat för jäv? Men Rose-Marie litar inte på att facket kan förhålla sig opartiskt och har valt att inte längre vara medlem. Hennes hemförsäkring gäller inte eftersom detta är en arbetsrättslig tvist. Och någon rättshjälp får hon heller inte, rättshjälpsnämnden utgår nämligen att ”Staten är god och objektiv”. Eftersom den statliga Länsrätten följaktligen är god och objektiv och själv utreder det som behöver utredas behöver hon inget juridiskt ombud. Rättvisa kommer att skipas i alla fall.

Det känns tryggt, åtminstone i den bästa av världar! Men varför har då facket och den statligt garanterade a-kassan jurister som kommer att begära ordet i Länsrätten? Litar de inte på Den Goda Staten? Eller – ännu värre – är de oroliga för att domstolen faktiskt kommer att skipa rättvisa om de inte är med och manipulerar argumenten?

I just det här fallet kommer vi i BolagsBolaget att gå in och betala en duktig advokat som stöd och hjälp för Rose-Marie, men eftersom vi inte är någon part i tvisten får vi troligen inte ens dra av kostnaden i skattedeklarationen. Och även om det faktiskt är just vår affärsidé – att vara arbetsgivare för ambitiösa och driftiga arbetstagare – som är orsaken till den här rättsprocessen så kan inte heller vi utnyttja vår försäkring som normalt täcker kostnader för juridisk hjälp. Det handlar visserligen om oss, men det är inte vår tvist.

Om Rose-Marie förlorar målet blir hon skyldig att ersätta fackets kostnader för jurister, resor och annat. Hur skall hon ha råd med det när hon inte ens får någon a-kassa? Och hur många andra ”Rose-Marie” finns det runt om i landet som inte orkar eller vågar ta strid trots att Staten är så god och objektiv?

Rose-Marie Zetterberg vill utvecklas i sin anställning och göra rätt för sig, men det strider mot a-kassans förlegade regler och attityder. Nu möter hon den svenska statsapparaten i domstolen för att hävda sin rätt att försörja sig. Hon begär inte så mycket, bara möjligheten att – som vi säger här i Värmland – göra så gôtt hon kan. Vi skattebetalare håller tummarna för henne!

Bengt Gustavsson, styrelseordförande i BolagsBolaget AB

———————————————

DEBATTARTIKEL NR 2 av Magnus Hildebrand

Facket går inte a-kassans ärenden

REPLIK Arbetsmarknad

Av det uppenbara skälet att det är Sveriges riksdag och regering som stiftar lagarna i detta land är det naturligtvis inte rimligt att påstå att det är fackförbunden som ligger bakom a-kassans regelverk, skriver Magnus Hildebrand.

Svar till Bengt Gustavsson (NWT 26/9)
I debattartikeln ”A-kassan slösar med våra skattepengar” 26 september 2007, uppmärksammar Bolagsbolagets styrelseordförande Bengt Gustavsson läsaren på a-kassornas otidsenliga regelverk. Närmare bestämt belyser Bengt en av Bolagsbolagets ”självanställda”, som bolagets anställda kallas, Rose-Marie Zetterbergs situation. Rose-Marie lyckas inte utifrån a-kassans regelverk få rätt att stämpla upp till hundra procent.

Sif Karlstad är positivt till Bolagsbolagets verksamhet och vi har inte haft för anledning att tycka illa vara att det uppstår verksamheter som syftar till att öka egenföretagandet. Vi är inte heller alltid tillfreds med a-kassans hantering av Bolagsbolagets ”självanställda”, som många gånger också är Sif-medlemmar. Av den anledningen känns det en smula angeläget att rätta till vissa sakförhållanden som Bengt tyvärr fått om bakfoten.

Bengt tar i sin artikel upp att regeringen har försämrat möjligheterna för studerande att få a-kassa. Detta är givetvis något som Sif inte heller uppskattar. Självklart är det bättre att studenter kan försörja sig mellan terminerna, och självklart ska en arbetslös kunna studera samtidigt som denne står till arbetsmarknadens förfogande.

A-kassorna administreras helt riktigt av de olika fackförbunden. Men observera: administreras! Att Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) vill att fackförbunden fortsatt skall sköta administrationen av a-kassorna handlar troligen inte så mycket om hans eventuella rädsla för att själv bli arbetslös vid nästa val, som att det naturligtvis blir tämligen besvärligt om staten plötsligt skall överta denna administration. Möjligtvis lär det förhållandet förändras om regeringen fortsätter sin tankegång om att göra a-kassan obligatorisk för alla. Det är ju som bekant frivilligt att vara med i en a-kassa idag, och så bör det förbli.

A-kassan är en myndighet. Vare sig Sif eller något annat fackförbund bedriver myndighetsutövning. Av det uppenbara skälet att det är Sveriges riksdag och regering som stiftar lagarna i detta land är det naturligtvis inte rimligt att påstå att det är fackförbunden som ligger bakom a-kassans regelverk. Inte heller sitter fackföreningars heltidsanställda jurister på sina tjänsterum och förbereder sig inför Rose-Maries överklagan till länsrätten, som Bengt påstår. Helt enkelt därför att vare sig Sifs eller andra fackförbunds jurister går a-kassans ärenden. Däremot har Sif egna jurister som hjälper sina medlemmar i ärenden mot Sifs a-kassa.

Bengt skriver vidare att ”Varför har då facket och den statligt garanterade A-kassan jurister som kommer att begära ordet i länsrätten?” Återigen, inget fackförbund lägger resurser i form av jurister på att företräda staten i a-kasseärenden. Det får staten göra själv. Bengt fortsätter: ”Om Rose-Marie förlorar målet blir hon skyldig att ersätta fackets kostnader för jurister, resor och annat”. Återigen, och slutligen, vare sig Sif eller något annat fackförbund är Rose-Maries motpart. Det är staten.
Lycka till, Bengt och Bolagsbolaget, i er strävan att förbättra a-kassans regelverk och villkor för ersättning. Sif Karlstad hjälper gärna till.

Magnus Hildebrand
regionchef Sif Karlstad
Publicerad: 2007-10-05

———————————————

DEBATTARTIKEL NR 3 av Bengt Gustavsson

Tack för stödet, Sif!

Härligt att en debattartikel väcker debatt! Magnus Hildebrand, regionchef för Sif i Karlstad, skriver den 5 oktober ett svar på min artikel om den slösaktiga a-kassans regelsystem och menar att jag missförstått vissa sakförhållanden. Tack för dina påpekanden, Magnus, du har helt rätt och jag ber oförbehållsamt om ursäkt för mina slarviga formuleringar!
Ingen skugga skall falla över Sif i Karlstad och inte minst uppskattar vi att deras förre chef, Bertil Nilsson, satt med i BolagsBolagets styrelse under många år och hjälpte oss med sina kunskaper och kreativitet. Vi har för övrigt aldrig ifrågasatts av vare sig Sif eller något annat fackförbund under våra åtta år som pionjärer, tvärtom. Ett skäl skulle kunna vara att vi som arbetsgivare ger våra anställda så stort medbestämmande och handlingsutrymme, sannolikt större än till och med den fackliga visionen vågar sträcka sig. Vi har nämligen bestämt oss för att ha full kontroll över verksamheten medan vi tror gott om vår personal och utgår ifrån att de är vuxna nog att ta ansvar för vad vi har kommit överens om i ”inställningsavtalet”.

Skall jag vara ärlig så är det snarare arbetsgivarna som borde uppleva BolagsBolaget som en störning eftersom vi tillämpar en ledningsfilosofi som få företag är beredda att införa. Så länge arbetsgivare och arbetstagare betraktar varandra som motparter kommer nämligen ägarstyrda företag att fortsätta med det traditionella chefskap som utgår från att personalen är en produktionskostnad och inte en resurs i balansräkningen.

Höja a-kassans avgift dramatiskt?

Åter till Magnus Hildebrands inlägg. Han skriver, apropå mitt förslag om att det borde räcka med en a-kassa som staten administrerar, att ” det är ju som bekant frivilligt att vara med i en a-kassa idag, och så bör det förbli”. Jo, det är nog riktigt om man förutsätter att a-kassan fungerar som ett normalt försäkringsbolag där de som betalar premien solidariskt delar på riskerna. Men så är det inte! De arbetslösas ersättningar finansierades under förra året endast till 12% av medlemmarnas avgifter, resterande 88% fick vi arbetsgivare betala via extra arbetsgivaravgifter. Och även om demokratin bestämmer så är det väl inte så konstigt om vi som finansierar välfärden (ca 10% av befolkningen) har synpunkter på hur pengarna används? Jag ser gärna att a-kassan bär sina egna utgifter – och lovar i så fall att inte ha några som helst synpunkter på regelsystemet – men en enkel kalkyl visar att en sådan medlemsavgift skulle bli drygt åtta gånger högre än i dag.

Min poäng är att alla som vill skapa sin egen försörjning skall få göra det eftersom varje arbetad timma genererar skatt och välstånd. Men a-kassans nedlåtande regelsystem kriminaliserar egna initiativ och leder till en maximering av arbetslöshetskostnaderna. Det är inte bara korkat, det är ett arrogant slöseri med våra gemensamma pengar!

Ett område där jag formulerade mig otydligt var vilken roll facket har gentemot a-kassan. Visst är det så att a-kassan är jämställd med en myndighet och att det är riksdag och regering som stiftar lagarna, inte fackförbunden. Men här har fackförbunden en pedagogisk nöt att knäcka eftersom det är svårt för en utomstående – Rose-Marie Zetterberg gick ju ur facket för att hon inte litade på juristerna (dock inte Sifs) – att förstå hur man kan företräda medlemmarnas intressen i en konflikt när a-kassan trots allt är en del av fackets verksamhet.

Till sist gläds jag åt att Sif och BolagsBolaget har en sådan samsyn när det gäller de grundläggande värderingarna på arbetsmarknaden och tar gärna Magnus Hildebrands utsträckta hand så att vi tillsammans kan förbättra a-kassans regelverk. Min dröm är att alla som vill bidra till välfärden får göra det utan att hamna inför domstol.

Bengt Gustavsson, styrelseordförande i BolagsBolaget AB

Det här inlägget postades i Tyckeri & Tankställe. Bokmärk permalänken.

1 svar på A-kassan slösar med våra skattepengar

  1. Kenneth Skog skriver:

    Hej!

    Har själv hamnat i klammeri fast med Livs A-kassa. Problemet för mig som uppstått är att jag hamnat i kläm då fack och arbetsförmedling inte följt sina egna riktlinjer när det gäller information ut till sina medlemmar. På grund av diverse slarv i olika instanser så fick jag min ersättning begränsad från 11000kr efter skatt varje månad till 3540kr efter skatt….

    Historian som sådan började med att jag en dag i slutet av mars 2009 till insåg att avgiften helt enkelt var mer än jag som arbetslös med jobb&aktivitetsstöd klarade av att betala, och att på detta så hade mina a-kasse dagar tagit slut sedan fem månader tillbaka. Utöver detta hade dessutom a-kassan slarvat bort den “rabatt” på 200kr/månaden som man arbetslös skulle få tillbaka varje månad för att mildra effekten av den höga avgiften. Dom pengarna fick jag först juni-juli och skulle ha kommit redan i vintras.. Så jag gjorde det för mig då logiska och ansökte om urträde ur Livs efter sju år som betalande medlem.

    Väl i ett knastrig mobilsamtal med någon handläggare på den lokala Livs avdelningen i Linköping så blev jag istället för att bli informerad om vad jag behövde veta om skillnader mellan a-kassan och Livs och vad som händer när man kliver ur, och att man kunde vara med i a-kassan utan att vara fackligt ansluten, påhoppad för att “jag var osympatisk och inte lojal med övriga medlemmar och att jag mer eller mindre svek alla”, höra detta även fast jag fortsatt betala för mitt medlemskap i sju år (!) efter jag slutat att ens jobbat på ett Livs anslutet företag. Detta ledde i sin tur till att jag inte fick den för mig livsnödvändiga informationen om att jag kunde bara vara med i a-kassan utan facklig anslutning och att jag borde prata med a-kassan först innan jag begärde utträde. Detta hade lett till att min “ersättning hade kunnat räddats” var information jag fick senare av a-kassans egna handläggare när jag började nysta upp hela historien.

    Utöver detta så glömde även arbetsförmedlingen att informera mig redan från början om att det är livsnödvändigt att vara med i a-kassan för att få behålla sin ersättning. Detta kom fram efter ett möte jag hade med dem 2009-10-15, dvs igår.

    Första kallduschen och alarmklockan för mig blev när jag fick hem min första utbetalningspapper sen jag igen anmälde mig arbetslös efter ha sommarjobbat. Jag reagerade på att ersättningen var så ovanligt låg även fast jag bara hade sökt för tio dagar för att komma rätt i utbetalningsperioderna. Jag fick då 1770kr istället för 5890kr vilket givetvis för en vanlig person som en själv är väldigt mycket pengar.

    Så min första reaktion var ju givetvis att ringa upp Försäkringskassan som handhar dessa utbetalningar för att kolla om det blivit något fel i systemet. Enligt Försäkringskassan hade det inte blivit nåt fel, utan dom utgick från den ersättning som gäller när man inte är med i en a-kassa. Jag vart förstås jättechockad och nästan skrek i telefonen innan jag lugnade ner mig och ringde upp facket. Dom visste inte mer än innan utan ville att jag skulle överklaga beslutet och skicka det till förbundsstyrelsen “men det var ju inte säkert att dom ens tänkte upp det” fick jag som ett snorkigt svar. Efter lite bollandes mellan olika parter så fick jag då istället rekommendationen att höra av mig till a-kassan.

    “Jaha” tänkte jag som trott att dessa två suttit ihop. Väl i telefonen med a-kassans handläggare så fick jag då den ovanstående informationen om att facket gjort fel som inte förklarat för mig att man kunnat vara kvar hos a-kassan och att dom skulle ha sagt åt mig att ha ringt a-kassan direkt efter. Hon hade då kunnat se allt i systemet om min ersättning och då stoppat mitt urträde. Hon sa även åt mig att skicka in en “begäran om omprövning” till a-kassan så kanske allt skulle lösa sig då jag i övrigt skött min inbetalningar osv till punkt och pricka. Jag har även inte på nåt sätt bränt ur mig ur systemet sa hon.

    Till min stora förtvivlan så nekade a-kassan min begäran om inträde igen med motiveringen att “ångertiden för överklagan hade gått ut”. “Jahapp” tänkte jag och sjönk ihop fullständigt och vid det här laget var jag helt nere i skorna. Inte vart det bättre heller av att ångertiden jag hade haft på mig för överklaga mitt utträde var mellan 20090701-20090831. Alltså inom den period då jag sommarjobbade och uppbringade egen lön, vilket i sin tur givetvis ledde till att jag inte var arbetslös och att jag då stod utan försäkringskasse beslut om jobb&aktivitetsgarantin som kunna ha varnat mig för vad som skulle hända. Riktigt sjuka i det hela är att samma dag som ångertiden gick ut dvs den 31:e augusti, så anmälde jag mig som arbetssökande igen hos arbetsförmedlingen..

    Försäkringskassans beslut om min ersättning tog till den 9:e september 2009 på sig att dyka upp i min brevlåda, så jag hade ju ändå inte haft en chans att ens inse att jag var körd, för när väl beslutet om min felaktiga ersättning kom fram så hade ju tiden för överklagan redan gått ut….

    Och sen igår 2009-10-15 i ett möte med arbetsförmedlingen så visade det sig från min arbetsförmedlare att de också missat sin skyldighet av informera mig om behovet av att vara kvar i a-kassan när man har jobb&aktivitetsgarantin. Hon sa även att säg åt din a-kassa detta, för detta är smycket stor del vårat fel och inget som ska drabba dig. Så jag hade då nu blivit missad från två olika håll. Den information jag fått var sex sidor a4 från Försäkringskassan som inte direkt är lättläst alltid. Den informationen är det nog ingen heller som har fullständigt i huvudet, speciellt inte då när allt fungerat både innan och efter jag gick ur facket. Jag hade haft fungerande jobb&aktivitetsgaranti i åtta månader innan allt bara föll ihop undertiden jag sommarjobbade.

    Så jag har nu suttit och tjatat i en vecka på Livs a-kassa men kassaföreståndaren där ger sig inte. Hon anser även fast att det klart framgår från både att arbetsförmedlingen tar på sig stort ansvar och att det är bevisat att facket gjort fel så hänvisar hon till länsrätten då jag inte överklagat inom tid. Hur fasiken ska man överklaga inom rimlig tid när man inte ens fått veta att man BEHÖVER överklaga?

    Riktigt sorgliga över det hela är att efter ha varit arbetslös och sjukskriven i omgångar så hade jag nu chansen på att få mitt först fasta jobb sen 2001….En chans att börja göra sig nyttig igen och betala skatt och få känna sig hel. Nu måste jag säga nej för att jag inte har råd att ta det då bil krävs för jobbet då när man som jag bor på mindre ort som jag. Lägg dessutom på då att jag varit sjukskriven för utbrändhet och stressmage, vilket gör att kollektivtrafik är att glömma, plus att jag inom fem månader ska bli pappa så kan ni kanske förstå hur arg och frustrerad jag är över den behandling jag fått. Att överklaga till länsrätten känns nästan bara hopplöst då jag knappast lär vinna i detta kalla och krångliga byråkrat Sverige, samt att chansen på detta fasta jobb då är helt borta. Så jag får tacka alla iblandade som sett till att jag nu är fast i bidragsträsket med väldigt små möjligheter att ta mig ur det.

    Härligt då när alla pratar om hur vi ska ta ur våra arbetslös ur detta hål och få dom i arbete, när en som jag nu frisk brededd att jobba med CHANS PÅ FAST JOBB inte kan den för att fack och arbetsförmedling, dvs dom två instanser som HJÄLPA MIG istället stjälper mig!

    Tack Sverige för att ni är så fantastiskt!

    /Arg och väldigt besviken medborgare

Lämna ett svar till Kenneth Skog Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *