Är det nån idé?

Per Kristenssons marskrönika om idédödarna var klockren! Röda kort i konferensrum är en bra början, men det finns fler slaktplatser i länet.

På 70-talet fick jag en fascinerande inblick i kreativitetens värld som utbildare i Uddeholm. VDn Gunnar Wessman ville modernisera bruksmentaliteten och jag fick jobba med de bästa i branschen, bland annat Edward de Bono och företaget Synectics. Den förstnämnde är idéernas champion nummer ett med sitt laterala tänkande och Synectics var ingenjörer som undrade varför det gick olika lätt att ta fram lösningar. Vad händer med idéerna när vi gemenskapar?

Tyvärr är idédödandet så vanligt att det blivit en del av umgängeskulturen. När Bror Duktig talar om varför det inte går behöver han inte stå till svars eftersom idéhavaren är så stryktålig att samtalet bara går vidare. Det är ungefär lika upprörande som att slå ihjäl en fluga och massmorden fortsätter.

Men en idé är faktiskt ett spirande tecken på liv och lust, precis som de små späda skott som nu skjuter upp ur marken för att utvecklas till en vacker blomma eller ett ståtligt träd. Dessa ”tankar ur roten” får sin näring av entusiasm och engagemang och frågan är varför vi tycker så illa om tindrande ögon att vi tvångsmässigt släcker strålglansen i dem?

Vad är det som är så farligt med en idé? – Jo, som mental trädgårdsmästare vet jag att busfröna är statusquokramarnas ogräs så ju fortare de får använda sitt insiktsbekämpningsmedel, desto bättre. Förändringens växtkraft är ett hot.

Nästa gång du kommer med en idé och får veta hur dum du är så kan du införa en ny spelregel: ”Du får gärna kritisera min idé, men entrébiljetten är att du först säger tre saker som är bra med den!” – Ofta räcker det för att punktera den negativa attityden och göra felfinnaren ”idélaktig”.

En idé behöver växa och utvecklas. Tänk om vi skulle luta oss ned över barnvagnen och säga: ”Den här går inte att använda till något!” Att döda idéer är barnamord.

I Kresam hade vi en gång en kurs för arbetslösa ungdomar och de ville få värmlänningarna att plocka svamp som sedan skulle exporteras färsk till kontinenten. ”En vansinnig idé!”, fick vi höra. I dag har de omsatt över 4 miljarder kronor, så nån idé var det väl?

Det här inlägget postades i Krönikor. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *