Vem bestämmer vad du tycker?

Ibland när jag är lite lat och inte vill ställa upp så använder jag en oomkullrunkelig logik som räddat mig många gånger: ”Tyvärr, det där kan jag redan och om jag gör sådant som jag kan så förlorar jag tempo i min egen utveckling!” Den är ganska bra eftersom varje motargument får protestanten att framstå som framstegsfientlig.

I sommar levde jag upp till ovanstående ideal och testade min yttersta inkompetensnivå – jag målade om huset. Som mental trädgårdsmästare jobbar jag normalt oralt, men det här kunde jag inte snacka mig ur. Så det bar av till färghandeln och där påstod de att huset skulle tvättas, sköljas, skrapas, grundmålas och slutstrykas! Det var då jag förstod varför jag intuitivt hade undvikit projektet så länge som möjligt. Och omgivningen uttryckte sina dubier genom att se beklagande på mig och påpeka hur slitsamt detta var för en opraktisk man som jag. Mest tyckte de nog synd om huset.

Det var då jag bestämde mig för att husmålning är roligt och enkelt! Finessen med att vara chef över sin egen inställning är att jag själv bestämmer vad jag tycker. Och jag fick rätt, det blev ett rent nöje och dessutom en välbehövlig genomkörare för kroppen – bara på skrapningen gick jag ned fyra kilo!

Men innan jag bytte attityd och ännu trodde att husmålning var en gruvsam uppgift frågade jag grannens tonårige och hårdtränande ishockeytalang om han ville hjälpa mig och samtidigt tjäna lite pengar. ”Nej tack”, var hans svar och nu så här efteråt förstår jag att frågan var felställd. Fysisk träning är något man betalar för, det är ingen inkomst, så jag borde ha lockat med en låg avgift i stället. Vilket får mig att reflektera över hur underskattat vanligt hederligt kroppsarbete är som motionsform. Att gå på ett rullband i gymmet utan att komma nånstans är OK, likaså att lyfta järnskrot och lägga tillbaka det där det låg.

Så här är min affärsidé: Alla som har fysiskt krävande arbeten att erbjuda lämnar in en lista och sätter ett pris. ”Garanterat tungt arbete för endast 100 kronor timmen! Köp ett årskort – vill du ha det billigare får du gräva din egen rabatt.”

Sensmoral: Du har ett val! Nästa gång du får en skrapa så kan du tycka att det är jobbigt eller utvecklande.

Det här inlägget postades i Krönikor. Bokmärk permalänken.

3 svar på Vem bestämmer vad du tycker?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *