God Jul & Gott 2014!

“Finns det några snälla barn?” En vanlig fråga så här års, men det räcker om den ställs på julaftonen. Sveriges framtid förutsätter nämligen olydnad. Alla trädgårdsodlare vet att den bästa växtkraften finns i det så kallade ogräset … eller ”busfröna” som vi säger i tillväxtsammanhang.

Våra makthavare vill helst ha utveckling utan förändring och därför uppfattas alla vidsynta initiativ som (o)gräsliga störningar. Men det ligger i sakens natur eftersom politiker inte förstår den kreativa logiken – de hävdar ju själva att de är idé-ologiska. Ett överlevnadstips till dem: När man står på rutinens brant så är inte lösningen att ta ett steg framåt!

Självklart skall vi ha struktur i tillvaron, men ordning och reda kräver väldigt lite kompetens jämfört med vad som fordras för att bemästra ett utvecklande kaos. Om kontroll blir viktigare än nytänkande så har vi snart ingenting att kontrollera.

Nästa år kommer Tomtarna tidigt med sitt illa rimmade valfläsk. ”Rösta på oss så skall vi ta hand om dig!”, ekar de entoniga lockropen. Vad de säger är att vi skall skatta oss lyckliga, alltså betala välfärdbiljetten och vara snälla passagerare så att vi får deras paketlösningar.

För att anknyta till den storslagne Nelson Mandela så hade vi behövt hans visdom i valrörelsen eftersom den är en svensk version av apartheid: Fel färg har fel åsikt. Det vore bättre för vårt nationella gemenskapande om partierna samverkade i stället för att kriga. För olika synsätt och idéer skall (… och här säger du Nelsons efternamn).

Nu råkade det bli så att vi firar Jesu födelse samma månad som Nelson Mandela gick bort och det var härligt att följa hans minneshögtid på stadion i Soweto. Sång, dans och glädje medan himlen bokstavligen öppnade sina portar för att ta emot honom! Och så klokt att bearbeta sorgen genom att fira den bortgångnes liv!

I Värmland har vi en egen hjälte, paralympiern Anders Olsson. I somras startade han vid norska gränsen i sexgradigt vatten och simmade de tjugoåtta klarälvska milen till Karlstad utan att använda benen. Anders är ett underbart exempel på att Livet inte är hur man har det utan hur man tar det! Fast, oss emellan, om någon ger sig in i ett sådant projekt så måste man ju undra om han har alla fålar i stallet. Hur dum får man egentligen vara? Rätt svar är: Tillräckligt dum för att lyckas. Därmed inte sagt att man flyter bättre för att man är korkad.

Både Nelson och Anders är exempel på att ”lilla jag” kan förändra världen. Ytterligare bevis får du om några månader när du försöker somna och det finns en enda mygga i rummet …

Likaså kan man säga att ett ensamt ljus skingrar det djupaste mörker. Var och en av oss kan med lite vänlighet och omtanke lysa upp tillvaron för någon annan så du kan väl ta dig en funderare på vems juleljus du vill vara.

Det här inlägget postades i Julbrev. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *