I juni 1940 inleddes Slaget om England och de flesta engelska stridspiloterna var runt tjugo år. Fattar du? Det var 20-åringar som räddade oss från Hitler och nazismen! – I Sverige ser vi våra ungdomar som ett samhällsproblem och placerar dem i olika åtgärdsprogram för att markera deras utanförskap. Vi borde skämmas!
Standardlösningen i vårt stelopererade samhälle är att vi arbetsgivare anställer dem. Finansieringen av välfärden är näringslivets plikt och dessutom skall vi betala för att vi tar vårt samhällsansvar. Nu vill politikerna till på köpet höja arbetsgivaravgiften för ungdomar så att det blir ännu dyrare att anställa dem.
Pengalogiken är enkel: Kostar det mer så har man råd med mindre. Jag har en son med Down’s syndrom och han har inga problem med att förstå det resonemanget. Låt oss hoppas att regeringen når upp till hans intelligensnivå …
Men näringslivet borde också vara smartare. I min entreprenördiga naivitet tycker jag att vi skall gå från ”management” (att leda häst vid hand) till ”människment” (utan ledtyglar) eftersom det är effektivare att göra saker i lag. Toppstyrning leder inte till toppresultat.
1765 förbättrade James Watt ångmaskinens verkningsgrad och därmed inleddes industrisamhället. Men trots att vi sedan decennier lever i ett informationssamhälle med helt andra förutsättningar så är det ändå industrialismens tänkande och värderingar som är vägledande för samhällsutvecklingen. Inte minst det hierarkiska sättet att leda organisationer där de anställda utåt sett kallas för resurser men i slutändan bokförs som kostnader. Kor och grisar redovisas som tillgångar i balansräkningen, men inte människor!
Min dröm är att några företag och ungdomar vågar testa ett koncept som jag kallar ”Företag utan gränser”. Arbetslivets lärlingssystem är bra, men samtidigt skulle jag vilja att arbetsgivarna blir lärlingarnas lärlingar i den meningen att de lär sig att förtjäna unga människors kreativitet, entusiasm och lojalitet. I stället för att vara varandras motparter – arbetgivare vs arbetstagare – borde alla jobba gränslöst tillsammans i ett slags mentalt knytkalas där var och en bidrar med sitt bästa. ”Men hur skall det styras?” undrar vän av ordning. Svar: En gemenskapad vision är världens bästa VD!
Den strategiska resursen i den här omställningen är våra ungdomar eftersom de med sin brist på erfarenhet är bäst lämpade att leda en förändring som släpper taget om industrialismens auktoritära företagskultur. En gammal sanning är att banbrytande idéer sällan uppstår i den egna branschen så släpp fångarna loss, det är vår! Låt våra ungdomar få bli den bästa versionen av sig själva!
Gamla hjulspår leder till vägs ände. Slaget om Sverige kan börja!