Ett skottår i efterskott

Skottåret 2016 gick som ett skott och här är några tankar i efterskott.

En bisarr historia var presidentvalet i USA, denna politiska tragikomik där två pensionärer idiotförklarade varandra i jakten på makten. Drömscenariot hade varit samma upplösning som i Lars Ekborgs monolog: ”Vi hade en skönhetstävling hemma i byn och alla kärringar ställde upp. Ingen vann.”

Och så har Storbritannien haft fräckheten att lämna EU. Fast lite märkligt är det att vi måste finansiera en så gigantisk byråkrati bara för att umgås över gränserna, vänner borde kunna fördra varandra utan fördrag. Hursomhelst så kan britterna nu konstatera som de brukar när dimman ligger tät över Engelska kanalen: ”Europa är isolerat!”

Att Fidel Castro gått ur tiden öppnar intressanta möjligheter. En är att Donald Trump lägger ett bud på Cuba, döper om landet till Cuba Libre (Det fria Kuba) och får påven, alltså Rom, och Coca Cola att sponsra driften. Skål!

Årets nyhetssändningar har fyllts av de förfärliga händelserna i arabländerna och annorstädes. Det är lätt att skylla allt på de patetiska och maktgalna diktatorerna, men vår store humanist Tage Danielsson pekade på det stora ansvar som vi alla kan ta: ”Tänk om det blev krig och ingen kom.” – Det kallas för civilkurage, ordet ”militärkurage” finns inte eftersom soldater skall lyda order.

Som vanligt rullade de gående julborden på runt om i landet. Har du tänkt på hur jämlikt det är att stå i en matkö? Alla får rätt.

Nobelpriset i litteratur går knappast att förbise när vi resumerar 2016. Att Bob Dylan över huvud taget fick det var en överraskning i sig, dock har det ojats mest över att han inte hade artigheten att komma och ta emot priset. Men det kanske var han som hade rätt och alla andra fel – på nobelfesten är det ju ingen matkö – eftersom den spränglärde Alfred Nobel ogillade fester och förmodligen själv hade uteblivit. Dels hade han stora matsmältningsproblem, dels tyckte han illa om att mingla.

Undrar hur Bob Dylan firade sitt nyår? Månne satt han där i sin ensamhet när nyårsklockorna ringde och mumlade ”No bell.”

Dags att ta nya årtag för att ro i land 2017 och jag hoppas det går så bra att vi kommer att sammanfatta det så här: ”Det var som sjutton!”

Det här inlägget postades i Krönikor. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *