För ett tag sen fick jag en smickrande förfrågan om att hålla ett kåseri vid invigningen av Konstmässan på Almars Gård den 26 september. Det var en gammal bekant, Pelle Hedell, som läst mina NWT-krönikor sedan 2008 och nu ville han bjuda publiken på mitt ordlekeri. Som fullfjädrad scengångare – eller har de päls? – tackade jag förstås ja utan att reflektera över vilken utmaning jag nu står inför.
Som entreprenör och samhällsutvecklare har jag liten erfarenhet av konstens värld, den står ju på något sätt utanför marknadsekonomin. Det finns alltså inget ”konstnäringsliv” som styrs av tillgång och efterfrågan utan nu pratar vi om en produkt vars kvalitet och värde definieras av institutioner, kritiker, gallerister och handlare. Vincent van Gogh sålde exempelvis inte ett enda konstverk under sitt trettiosjuåriga liv, för ett par år sen gick hans tavla ”Bonde på åker” för 679 miljoner. Att jämföra med snittlönen för en bildkonstnär i Sverige som är 11 600 kronor per år.
Vad är då konst? Ja, kulturelitens förnäma förklaring är att ”konst är vad konstvärlden anser vara konst”. En annan vinkel är att konst är en upplevelse och en känsla som betraktaren själv fylls av. Varsågod och välj.
För egen del har jag under åren ägnat mig åt levnadskonst utanför ramarna vilket innebär att jag gjort en del tavlor. Men samhällsutveckling kräver olydnad och modet att utmana mönster och rutiner genom nytänkande och omvälvande kreaktiviteter. Gamla hjulspår leder ju till vägs ände och dagens problem måste lösas med ett helt annat tänkande än det som skapade dem.
Ordbruk och bokstavsskötsel är ett kärt nöje som jag odlar och förutom krönikor och andra skriverier så använder jag gitarren för att betona budskapen i mina seminarier. Med åren har det blivit 650 specialanpassade sångtexter eftersom jag oftast skräddarskriver låtar till varje scenframträdande. Så i någon mening ägnar jag mig åt vad man kallar formuleringskonst, men jag är tyvärr ganska rutinerad vid det här laget och om man kan någonting så är det ju ingen konst.
Nu ser jag fram emot konstmässan på Almars fina gård och njuter av att det är några som ställer ut när det är så många som ställer in.
Tack för mig, dags för en konstpaus.