Profet i eget (Värm)land?

”En konsult är en person som är tillräckligt långt hemifrån.” En lite dråplig definition som bekräftar den bibliska jantelagen att ingen blir profet i sitt eget land. Eller profit. ”Voffo gör vi på dette viset?” undrar rumpnissarna och jag.

Men först ett konstaterande: Nej, jag tycker inte rönnbären är sura, i motsats till räven har jag smakat på dem. Jag är heller inte ledamot i Kungl. Bitterhetsakademin, det jag tar upp här är symtom som jag ser runt om i landet.

Ett bra exempel är det härliga lilla samhället Trångsviken i Jämtland, världsberömda i hela Sverige för sitt entreprenörskap! Utom i hemkommunen, där erkännandet sitter långt inne. Precis som för Republiken Klarälvdal’n som räddade Nygård i Ekshärad och vitaliserar den svenska samhällsekonomin med BolagsBolaget – när Hagfors kommun skulle utse ”Årets entreprenör” fanns vi inte ens med på listan.

Under BolagsBolagets långvariga kamp mot Skatteverket fick vi massor av uppmuntran från alla delar av samhället och det hjälpte oss att orka ända fram. När vi vann i Kammarrätten sommaren 2004 hyllades vi som hjältar och förstod att vi gjort något utöver det vanliga. Sedan dess har vi fått bra betalt för att åka runt i Sverige och Europa och berätta vår sannsaga, däremot har ingen i Värmland någonsin bjudit in oss till någon konferens om samhällsutveckling … Vårt unika pionjärskap ger bevisligen eko ute i världen så frågan är varför vi är helt ointressanta på hemmaplan?

Fram tills helt nyligen då vi fick uppleva ett par välkomna trendbrott och det första står moderaterna för: Riksdagsmannen Jan-Evert Rådhström är en av våra främsta tillskyndare och han har samlat en liten grupp för att resonera näringslivsutveckling med oss. Resultatet efter den första träffen är en skiss på hur BolagsBolagets koncept skulle kunna bli en ny anställningsform på arbetsmarknaden. Arbetslivet av i dag vilar ju på industrisamhällets förlegade grundvärderingar där klyftan mellan arbetsgivare och arbetstagare är en oomkullrunkelig förutsättning. Men hur skall vi kunna prestera gemenskapade resultat om vi betraktar varandra som motparter?

Det andra trendbrottet levererar ALMI Värmland: Hittills har de aktörer som hjälper folk att skapa sin försörjning – Nyföretagarcentrum, Drivhuset, Communicare, ALMI och liknande institutioner – inte rekommenderat BolagsBolaget till sina klienter. Anledningen är att de själva lever på bidrag (?!) vars storlek bestäms av hur många nya företag de är med om att etablera, men BolagsBolagets entreprenörer är ju självanställda så de syns inte i den statistiken. När ALMI Värmlands chef, Anna Lundmark Lundbergh, för ett tag sedan sade att ”vi måste tänka på våra kunders bästa, finansieringsformen får inte påverka rådgivningen” var det som ljuv musik i våra öron. Hon erkänner oss som en intressant del av tillväxten.

Än finns det hopp om det värmländska pionjäringslivet!

Härom veckan blev jag lite glad när jag fick höra att min frispråkighet tydligen uppskattas här i Värmland. Han som berättade det bor i Sigtuna.

Det här inlägget postades i Krönikor. Bokmärk permalänken.

6 svar på Profet i eget (Värm)land?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *