”En konsult är en person som är tillräckligt långt hemifrån.” En lite dråplig definition som bekräftar den bibliska jantelagen att ingen blir profet i sitt eget land. Eller profit. ”Voffo gör vi på dette viset?” undrar rumpnissarna och jag.
Men först ett konstaterande: Nej, jag tycker inte rönnbären är sura, i motsats till räven har jag smakat på dem. Jag är heller inte ledamot i Kungl. Bitterhetsakademin, det jag tar upp här är symtom som jag ser runt om i landet.
Ett bra exempel är det härliga lilla samhället Trångsviken i Jämtland, världsberömda i hela Sverige för sitt entreprenörskap! Utom i hemkommunen, där erkännandet sitter långt inne. Precis som för Republiken Klarälvdal’n som räddade Nygård i Ekshärad och vitaliserar den svenska samhällsekonomin med BolagsBolaget – när Hagfors kommun skulle utse ”Årets entreprenör” fanns vi inte ens med på listan.
Under BolagsBolagets långvariga kamp mot Skatteverket fick vi massor av uppmuntran från alla delar av samhället och det hjälpte oss att orka ända fram. När vi vann i Kammarrätten sommaren 2004 hyllades vi som hjältar och förstod att vi gjort något utöver det vanliga. Sedan dess har vi fått bra betalt för att åka runt i Sverige och Europa och berätta vår sannsaga, däremot har ingen i Värmland någonsin bjudit in oss till någon konferens om samhällsutveckling … Vårt unika pionjärskap ger bevisligen eko ute i världen så frågan är varför vi är helt ointressanta på hemmaplan?
Fram tills helt nyligen då vi fick uppleva ett par välkomna trendbrott och det första står moderaterna för: Riksdagsmannen Jan-Evert Rådhström är en av våra främsta tillskyndare och han har samlat en liten grupp för att resonera näringslivsutveckling med oss. Resultatet efter den första träffen är en skiss på hur BolagsBolagets koncept skulle kunna bli en ny anställningsform på arbetsmarknaden. Arbetslivet av i dag vilar ju på industrisamhällets förlegade grundvärderingar där klyftan mellan arbetsgivare och arbetstagare är en oomkullrunkelig förutsättning. Men hur skall vi kunna prestera gemenskapade resultat om vi betraktar varandra som motparter?
Det andra trendbrottet levererar ALMI Värmland: Hittills har de aktörer som hjälper folk att skapa sin försörjning – Nyföretagarcentrum, Drivhuset, Communicare, ALMI och liknande institutioner – inte rekommenderat BolagsBolaget till sina klienter. Anledningen är att de själva lever på bidrag (?!) vars storlek bestäms av hur många nya företag de är med om att etablera, men BolagsBolagets entreprenörer är ju självanställda så de syns inte i den statistiken. När ALMI Värmlands chef, Anna Lundmark Lundbergh, för ett tag sedan sade att ”vi måste tänka på våra kunders bästa, finansieringsformen får inte påverka rådgivningen” var det som ljuv musik i våra öron. Hon erkänner oss som en intressant del av tillväxten.
Än finns det hopp om det värmländska pionjäringslivet!
Härom veckan blev jag lite glad när jag fick höra att min frispråkighet tydligen uppskattas här i Värmland. Han som berättade det bor i Sigtuna.
Kjære Bengt, venn og kollega!
Som Oppmuntringsminister og entreprenør i Lucky Næroset, som i stor grad er inspirert av Republiken Klarälvdal’n er det med tungt vemod vi må erkjenne at vi har opplevd akkurat det samme i Norge. Etter 10 år med bydeutviklingsfenomenet Lucky Næroset, etter mange bedrifteetableringer som direkte resultat av Lucky Næroset, etter kanskje så mange som 1000 foredrag og utviklingsprosesser over hele landet, i alle sammenhenger, i små og store lokalsamfunn, bedrifter, organisasjoner, kommuner, statlige etater og departementer, er vi fortsatt mer å regne som en litt kuriøs, delvis humoristisk helt alternativ kraft i våre lokale omgivelser.
I julen har jeg lest ei bok som heter ,,Moraldannende Kretsløp, Stat,samfunn og sivilt engasjement” av Håkon Lorentzen som var svært klargjørende for en del av det vi har opplevd av motstand/neglisjering lokalt.
Boka er nokså kritisk til endel av sosialdemokratists ønske om kontroll av sivil samfunnet og frivillighet.
Siden BolagsBolaget og bedriftene i Lucky Næroset i stor grad er tuftet på frivillig engasjement og sosialt entreprenørskap, og som ikke umiddelbart underlegger seg verken politisk eller byråkratisk organisering.
Vi utfordrer nok på en måten noen maktkonstellasjoner vi kanskje verken er spesiellt interesserte i, eller ønsker å være en del av. Prisen er da å vi oversett/neglisjert. Bokan anbefales! ISBN: 978-82-7935-246-4
Jeg tror både du og vi langt på vei har forsonet oss med tanken¨på at slik er det, og vi har så mye annet spennende å bruke krefter og energi på, at vi velger å ikke ta fighten og frustrasjonen på dette.
Vi vet at vi gjør riktige og bra ting, og at dette blir verdsatt i de miljøene som kontakter oss, samtidig som vi er kjent med at det finnes slektninger i andre(nordiske)land som viser respektable resultater og skaper vitale verdier for samfunnet. Kanskje er vi en slags opprørsbevegelse eller gerilja, men sålenge vi skaper optimisme, oppmuntring, glede, begeistring,framtidstro og skapervilje er det mer en nok til å holde oss gående.
Stå på utav helvete Bengt, så håper jeg på snarlige slekts-treff!
Vennlig hilsen
Tom Åge Myhren
Livsgnistrer og
Oppmuntringsminister.
Bäste Tom Åge, tack för dina kloka och uppmuntrande kommentarer! Intressant att Håkon Lorentzen identifierat fenomenet och konstaterar att ”motstånd mot förbättring” och ”tillväxtopposition” är en del av regeringsförklaringen. Egentligen är det djupt tragiskt, men samtidigt har du och jag lärt oss att leva med det. Jag tar numera all kritik av min optimism som ”inverterade komplimanger” eftersom jag vet att den kommer från ännu ej förlösta människor som egentligen vill vara med i skaparglädjen men inte vågar släppa taget om tristessens trygghet.
För ganska många år sedan var vi från Republiken Klarälvdal’n och träffade dåvarande kulturministern Margot Wallström (i dag Vice President of the European Commission) och hon älskade verkligen vårt initiativ och vad vi lyckats åstadkomma. Men samtidigt varnade hon oss för ”etablissemanget” som hon förutsåg skulle göra allt för att förlöjliga och hindra oss. Så detta vet redan politikerna och därför skorrar det väldigt falskt när man säger att ”vi vill ha kreativa och företagsamma medborgare i vårt land”!
I Sverige är det så att 10% av befolkningen finansierar 100% av samhället och då borde kanske vi som genererar tillväxt och framtidstro få lite uppmuntran, men i stället betraktas vi av politiker och tjänstemän som kostnader och besvär. Vi som alltså är deras sponsorer och betalar deras löner! Hur skulle andra sponsorer reagera om de behandlades likadant?
Därför är det en lisa för själen att du finns, Tom Åge, och att du liksom jag står på utav helvete (halv-vete är ju inget alternativ för oss …) och skapar förutsättningar för en ännu bättre tillvaro! Vi bildar, som du menar, en sorts livsbejakande familj som seminerar varandra och finner tröst i varandras existens. Även om jag motsätter mig tanken på en eldsjäl som är slä(c)kt ☺ …
För ordningens och tydlighetens skull borde både den norska och svenska regeringen utnämna några antikollegor till dig: ”nedmuntringsministrar”.
Stå på dig innan någon annan gör det!
Gode Bengt!
Det er en fryd å boltre seg på dine websider, og i disse dager går vi i dette landet Norge inn i en debatt om vi skal med i EU eller ikke. Jeg forsøkte meg på at en kanskje skulle stole på at hvert enkelt menneske (borger) faktsik var i stand til å ta den avgjørelsen selv uten at politikerne forsøker å Misjonere oss om hva som er riktig og galt. Som orførande i BolagsBolaget skulle jeg ønske å få noen tanker fra deg i forhold til din tenkning og Sveriges medlemsskap. Det er etter min mening forholdet mellom mennesker som er viktig – langt mer enn grenser. Hva med USM tanken?
Tack för de vänliga orden om min hemsida, Katarina, och ett särskilt tack för förtroendet att avgöra om Norge skall gå med i EU eller inte!
Om man tror att utvecklingen av ett land kan administreras fram och att personlig, social och ekonomisk tillväxt skapas genom byråkratiska direktiv så skall man gå med i EU. Men det är naturligtvis inte så det går till, lika lite som man skapar julstämning genom att beordra barnen att tindra med ögonen. Jag har aldrig förstått varför vi inte skulle kunna ha en frivillig europeisk union utan att skicka hundratals miljoner till en extra jätteadministration av politiker och tjänstemän som bestämmer att gurkorna måste vara raka och inte naturligt böjda. Om vi vill vara vänner så är det väl bara att visa vänlighet mot varandra? Om vi vill sänka tullar eller skapa en rörligare arbetsmarknad så är det bara att sätta igång. Man måste inte ingå ett formellt äktenskap med alla som man vill vara vän med.
Tankemodellen är ju att se alla medlemsstater som ett enda stor gemenskap, som ett land med likvärdiga regler och förutsättningar. Men min erfarenhet av vårt medlemskap i EU är att var och en ändå står sig själv närmast. Om en polsk företagare vill erbjuda sin arbetskraft i Sverige så stoppas hon/han omedelbart av den svenska fackföreningen eftersom det är deras kollektivavtalade lönenivå som skall gälla. För att reda ut den situationen borde naturligtvis det svenska och det polska facket sätta sig ned och diskutera en praktisk lösning, men det gör de inte. I stället tar det svenska facket till alla stridsåtgärder de kan för att hindra konkurrensen samtidigt som de klagar hos regeringen. Sammanfattningsvis är det uppenbart att alla vill ha fördelarna utan att acceptera nackdelarna och sådan girighet leder aldrig till något gott.
Varje stats ambitioner är att i första hand ha kontroll över medborgarna och för mig är EU ännu en gigantisk kontrollapparat, en blöt filt över våra liv med syftet att synkronisera lagar och bestämmelser. Men det är faktiskt skillnad på att vara rendrivande same i norra Sverige och olivbonde i södra Italien. Mångfald får ge vika för enfald. – Det påminner mig om rakautomaten som lanserades på de amerikanska herrtoaletterna på trettiotalet (alltså med roterande rakknivar) och när någon påpekade att alla inte hade likadana hakor så var svaret: ”Så småningom får de det!”
Nej, Katarina, du har helt rätt i att Lucky Nærosets och Republiken Klarälvdal’ns människovänliga tankemodell – The United States of Mind – är en mycket klokare och mer inspirerande grund att bygga tillväxt på. Det är inte statiska gränser utan den obegränsade staten som är nyckeln till fred och framgång!
Så akta er för att gå med i EU, det är dessutom bara era oljepengar de är ute efter 🙂
Gode Bengt! Ja tenk om det var du og jeg som skulle avgjøre det:) Stort ansvar. Det er med stor glede jeg leser ditt svar, som vanlig:))) Tusen takk for kloke ord som jeg ganske sikkert skal ha med meg i debatten rundt EU. Kan vel være at jeg siterer deg….
Katarina, min vän, lycka till med EU-debatten! Jag brukar säga att ingen människa är fullständigt värdelös – de sämsta kan användas som varnande exempel. Och jag ställer gärna upp som ett sådant ifall ni i Sans & Samling tänker göra en missions-turné för att frälsa era medmänniskor så att de inte blir offer för sina egna beslut. 🙂