Den här krönikan handlar om finanskrisen. Ett ord fångar två aspekter av den: Svindlande.
Låt mig först konstatera att jag har fel utbildning för att uttala mig om globalekonomin. Jag läste latin i fyra år tills någon berättade att ingen talar det längre och då gick jag hem. Så siffror är inte min grej, däremot har jag ett sådant där vanligt sunt förnuft som inte är så vanligt längre.
Men det kanske inte är siffrorna som är problemet? Ibland tror jag att finansvärlden är ett enda stort barnkalas där den mest uppblåsta ballongen vinner. Och när guldet nu blir till sand får vi en gigantisk sandlåda med bortskämda ungar som skriker efter nya leksaker eftersom de gjort sönder sina gamla.
Låt mig först göra en analys av det moderna bankväsendet som idé: ”Om du lånar av mig så skall du betala ränta. Om jag lånar av dig så får du ingen ränta, du behöver bara betala en liten avgift till oss. Om vi svindlar bort dina pengar så får du ge oss dem en gång till via skattsedeln.”
Finansvärlden är ett spelbolag. Endast fem procent av all världens pengar används för att betala produkter och tjänster. Resterande 95% snurrar runt för att bli mer pengar utan att göra nytta. Det förutsätter olika illusionstrick för att skapa mervärden och alla går ut på att få marknaden att tro. Inbillning slår utbildning. Det är som en religion där krisstrecksrandiga överstepräster stiger fram och predikar tillväxthimmel och lågkonjunkturshelvete. Resultatet blir ett världsomspännande pyramidspel där några gör groteska vinster på restens bekostnad.
Den aktuelle nordeadirektören som jobbade ett par år och fick med sig 150 miljoner i bonus är ett sådant exempel. I ett annat konkursmässigt företag hade de pengarna inte funnits, nu får vi skattebetalare jobba ihop till hans lyxliv. Och att Postens VD-lön motsvarar 45 postanställdas förtjänar inte ens någon kommentar, vilket han insett och därför inte går att nå.
Island är ett annat exempel på den absurda finansvärlden. Landet är bankrutt och skall nu låna sex miljarder dollar för att ”återställa förtroendet” … Detta ger ett nytt perspektiv på skuldsanering för privatpersoner: ”Jag vill låna mer så att jag blir trovärdig!”
Mitt i allt detta vansinne fick jag hopp om livet när vi i BolagsBolaget nyligen blev inbjudna av Fryksdalens Sparbank till en tillväxtkonferens där VDn Ola Evensson konstaterade att ”Vi har inte gått med i finanskrisen!” De driver nämligen en ansvarsfull bank som är till för bygden och deltar inte i pyramidspelet. Därför vågar Ola se fryksdalingarna i ögonen varje dag och det går alltid att nå honom för en kommentar.
En sista undran: Varför tar det tre nanosekunder att ta pengarna från mitt konto när jag betalar en räkning men tre dagar innan mottagaren får dem? Regeringen försökte ändra på detta banksvindleri för några år sedan, men ingenting hände. Finansvärlden är uppenbarligen The Untouchables.
Men, vad vet väl en gammal latinare om världsekonomin? Jag ber om ursäkt ifall jag har missuppfattat alltihop.
Jag är varken latinare eller ekonom och har svårt att förstå den globala finanskrisen. Men som du beskriver det som ett pyramidspel blir det väldigt tydligt. Som företagare så vet man att man först måste tjäna in sina pengar innan man kan köpa/spendera. Jag förstår inte varför en så simpel matematik är så svår för dom stora grabbarna(dom flesta är ju grabbar som ställt till det). Vi får glädjas åt att Postens VD lämnade tillbaka sin lön ”men nu kan han ju göra vad som helst utan ansvar” var det visst någon som sa!
Tack för kommentaren, Kristina! Du har helt rätt i att Postens chef nu kan göra vad han vill utan att ta ansvar. Hade han velat ta ansvar så skulle han ha tackat nej INNAN lönen blev känd. Hur kunde han tro att han skulle få de anställdas förtroende? Det är i alla fall en nödvändig förutsättning i min lärobok för ledarskap. Men det mest vämjeliga är att media och t o m facket framhåller honom som en förebild! – Att göra det enda riktiga tillgrips ibland som en sista utväg och det var precis vad han gjorde när han blev inmålad i skamvrån.
I min uppfattning har finanskrisen ungefär lika mycket att göra med latin som med ekonomi, åtminstone ekonomi i den mening som jag tillämpar på mina egna inkomster och utgifter. Grunden för krisen, som jag ser det, är att det har försvunnit en massa pengar som inte fanns. Dessa pengar, som inte fanns, har vi dagligen fått rapporter om i börsnyheterna. För att förstå det här med börsen har jag försökt jämföra med leken ”hela havet stormar”, men jämförelsen haltar på ett par punkter. T ex gäller samma regler för alla i barnleken, alla deltagarna är med från början och åker ut en åt gången. På börsen försöker man locka in så många som möjligt under lekens gång och så åker många deltagare ut samtidigt och det verkar som om musiken tystnar vid olika tid för olika deltagare. Det tråkigaste i sammanhanget är att börsleken drabbar även människor som inte är med.
Grattis Bengt! Du har förvisso slagit spiken på dess rätta huvud.
Jag tog mig nyligen friheten att illustrera pyramidprincipen som bygger på att lura i alla att just de kan nå toppen.
Det ekonomiska systemet bygger på utpressning: De som ställt till med eländet kräver att du som är offer för det hjälper till att få skutan sjövärdig igen, annars…
De som tagit fan i båten hittar alltid någon annan att ro den i land.
Tack för kommentaren, bäste Dr Messerwisser, vi tycks vara två huvuden on spiking terms. Om vi skall få hjälp med att ro båten i land måste vi lära oss att det inte räcker med att ta en fan i densamma utan flera. Fans, alltså.
Kollade din hemsida och fick mig många goda skratt! Klokroligheter i ordleksförpackning är det bästa jag vet och jag skall genast meddela den humorsynkroniserade delen av min vänkrets vart de skall vända sig för att få rätt perspektiv på tillvaron.
Hahahaha … en god jul och ett gott 2009! (Om du vill läsa årets julbetraktelse så har jag just lagt in den på Bokstaveriets startsida.)