Jag har varit i Lucky Næroset och seminerat norska eldsjälar. Med mig hem fick jag massor av energi och framtidstro som jag smugglade genom tullen genom att se ut som en finanskristyngd svensk. Umgänget i Norge innehåller en sorts icke oljebaserad glädjerikedom, tycker jag – det finns väl någon anledning till att ordet ”dugnad” inte finns på svenska. I artistkretsar säger man att norrmännen går ut för att roa sig medan svenskarna går ut för att bli underhållna.
Eldsjälsfestivalen heter ”InnoBygd” och arrangeras av Livsverkene som är en ”initiativbaserad uppmuntrings- och utvecklingsallians”. Kan avlärd hjälplöshet formuleras bättre? Lucky Næroset är en mental fristat i Ringsakers kommun som startade med att de räddade sin skola och sedan har bygdebegeistringen bara rullat på. Parallellen med Republiken Klarälvdal’n är given och vi har varit varandras inspiration genom åren.
Årets tema var ”allianser” och vi tror att det är dags för en ny svensknorsk union för alla nationer, en gränslös tillväxtzon med namnet ”De förenade sinnelagen”. Fast det låter bättre på engelska: ”The United States of Mind”.
Innan jag drog till Norge lyssnade jag på Anna Dyhre, chef för Universum (!), Region Värmland och Handelskammaren hade bjudit in henne som framtidsspanare. Hon pratade om morgondagens anställda, en generation som snart börjar diktera villkoren på arbetsmarknaden eftersom de blir en bristvara när fyrtiotalisterna går hem.
Hennes engagerade och fängslande anna-lys var en lisa för själen! Som ständigt ältande tjatmorbror om behovet av ett människovärdigt ledarskap vet jag ibland inte om jag är byfåne eller geni, just nu lutar det åt det sistnämnda.
I förra krönikan satte jag ett samlingsnamn på min behovsanalys, ”Ledarskap 2.0 Betaversionen”. Anna Dyhres rapport bekräftar att vårt människment i BolagsBolaget är vad unga människor förväntar sig för en modern arbetsgivare skall erbjuda flexibilitet, utveckling, stimulans och förtroende. Och dessutom skall det vara kul på jobbet. – ”Vadå”, säger vän av gammal ordning, ”skall det vara roligt att gå till jobbet? Vilka krav ungdomar har nuförtiden! Men vänta bara, de blir också vuxna och inser livets realiteter.”
Om stenåldersbarnen hade lytt sina föräldrar så hade vi fortfarande bott i grottor. Inte blev väl du exakt som dina föräldrar? Det känns märkligt i uppsägningarnas tidevarv att dagens nybörjarvuxna snart kommer att vara eftertraktade talanger med orimliga krav på tillvaron. ”What’s in it for me?” blir den vanligaste frågan till de arbetsgivare som beviljas en anställningsintervju.
Vad gör vi när de gamla lösningarna är problemet? Eller, i det här fallet: Hur går vi från hierarki till knytkalas? (= ”spleiselag” på norska – man splitsar sig samman och det kan behövas i vårt samhälle av lösa tåtar.) Den Stora Utmaningen är att betrakta varandra som resurser i en professionell dugnad så att företag och andra organisationer bli medspleisare i The United States of Mind! … Go’ tur!
Du har gitt meg mange a-ha-ha opplevelser tidligere, Bengt – og her fikk jeg en ny: ingen har blitt som sine foreldre. Det er noe vi bør legge oss på hjertet – og minnet – når vi ser ned på våre unge og lurer på hvor i all verden de har tenkt seg.
Jeg har selv to døtre (21 og 24 nå) og til dem skrev jeg (i 1998) om på Bjørn Afzelius vakre vise Ikaros. Den fikk navnet Svalens vinger. Her er den – som takk til våre svenske venner som ga oss Bjørn – og Bengt 🙂
SVALENS VINGER
Mel.: Ikaros/Bjørn Afzelius Omskrevet tekst: HC Medlien (Lucky Næroset)
Se en svale flyr ut i fra et rede
se dens flukt er som livet selv skal bli.
Ingen rett strek fra starten fram til målet
men med plutselig’ svinger og med stup.
Tenk å bli som en fugl – ja, som en svale!
Tenk å prøve hva vingene kan,
tenk å se alt som lever i fra luften
– å få synge før solen går ned!
Men en dag står de voksne der og peker
ut den retning man synes man skal ta.
– Gjør som far, gjør som mor, gjør som en annen
– husk at gamle vet bedre enn en ung!
Er du lydig belønnes du og hylles
gjør du opprør så mister du alt!
Mange skjuler et barn som ikke lykkes
mange frykter et barn som er sterkt.
Men hvem kan stå i sin stue og vite
hva som finns i et individ,
og hvem kan si til en annen hvor lykken er gjemt
– hvem kan si hva en ungdom kan bli?!
La dine blomster slå rot der de kan vokse
la dine vekster få leve der de trivs,
lås ikke inn dine planter i et drivhus
la dem få slippe et unaturlig liv.
La den du elsker få prøve sine vinger
– et rede er bare springbrettet ut!
Vil du bli respektert av en ungdom
må du vise den unge respekt.
God tur på dine egne vinger – over The United States of Mind 🙂
Tack för dina värmande ord, HC! Det är lätt att tro att utvecklingen kommer att fullbordas av oss som vet mest och bäst, som tur är behöver världens ses med barnets ögon för att kunna förbättras. Ibland undrar jag hur det gick för pojken i “Kejsarens nya kläder” – fick han något erkännande för sin klarsynthet? Kanske befordrades till chefsanalytiker i Statens tjänst så att de fick kontroll över vad han tänkte och gjorde?
Och tack för att du påminde mig om Björn Afzelius och Ikaros, han fångar verkligen dynamiken mellan gammal och ung!
Jag glömde förresten kommentera att du hade lagt “Droppen” på din hemsida utan att fråga: Jag tillämpar ju “copyright” på allt jag säger och skriver och sist jag kollade i lexikon betydde det ordet “rätt att kopiera” …
Du är vänlig nog att önska mig god tur på mina egna vingar, tack för det! En del av modet och inspirationen fick jag för många år sedan av Bachs bok “Jonathan Livingston Seagull” som jag hoppas du har läst. Även en fiskmås från Göteborg kan lära sig lite om “äro-dynamiken – ett projekt skall ju vara ärorikt, lärorikt och näringsrikt. :-))
Godeste Bengt: Historien om Jonathan måke leste jeg for første gang da jeg startet på boka mi, – du fikk den tror jeg, og kan se hva jeg tenkte da :))) – en fantastisk fortelling og metafor.
Takk for dine copyrighter! (- som også har en annen betydning om det skrives copywriter: et ord jeg hørte for første gang i et foredrag av en engelskmann i reklamebransjen på slutten av åttitallet – jeg satt lenge under foredraget og ante ikke hva det betydde selv om det altså var min tittel i byrået den gang: tekstforfatter 🙂
Og nå er vi vel begge tekstforfattere, Bengt – og ordlekere (selv om en ordläkare må være en svensk doktor som gjør dårlige ord friske, – eller hva?!
Fly avsted, Bengt 🙂
Hej Bengt, ja, som du själv så klokt citerar Tage Danielsson:
“folk utan humor har jag svårt att ta på allvar”.
🙂 Maria
Kloke Tage sa också:
Utan tvivel är man inte klok.
Hade han rätt?
Jag tvivlar!
Rättelse:
Kloke Tage sa också:
Utan tvivel är man inte klok.
Hade han rätt?
Jag tvivlar!