“Kan själv!”

Människan är skapt för överlevnad. Utom möjligen den fogliga underart som föds upp i Sveriges fyrkantiga skyddshägn, för här är staket och struktur viktigare än livet. Det pratas visserligen mycket om entreprenörskap, men det är inte så sant som det är sagt utan först när det är gjort.

När vi som små upptäcker vår genetiska da Vinci-kod och avslöjar den för världen så är det ett magisk moment i utvecklingen: ”Kan själv!” Ofta kunde kanske ungens tajming vara bättre i förhållande till vuxenvärldens pressade tidsplan, men icke desto mindre är detta ett avgörande ögonblick för barnets självbild som kräver en kärleksfull känsla för feeling hos omgivningen.

Några decennier senare kommer samma unge in på Arbetsförmedlingen i Karlstad. Hon har ett kvalificerat arbetsliv i sitt CV, senast var hon chef för en verksamhet som lades ned ”av EU-tekniska skäl”. Glad i hågen meddelar hon att ”Jag är här nu, men jag har flera kunder på gång och tänker starta eget och här är min affärsplan. Kan själv!” – ”Nej, du, så enkelt är det inte, vi har rutiner för sånt här och just nu är det ett par månaders väntetid. I sinom tid kommer vi att skicka ditt ärende till Stockholm där det bestäms om du skall få starta eget eller inte.”

Detta hände nyligen en av mina bästa vänner. Hon gick in på AF med entusiasm och kom ut moloken. Naturligtvis kommer hon att överleva denna förmätna formalism och skapa sitt företag, men hur slår en sådan attityd mot människor som ser egenföretagandet som en sista arbetsmarknadsutväg? – Dessutom, visar det sig, hade hon bott i det företagsvänliga Kristinehamn så hade hon fått ett helt annat bemötande av AF.

I Värmland finns mer än femtio olika organisationer som hjälper folk att starta eget. I en enkät anser samtliga att det inte behövs så många, men det är aldrig den tillfrågade aktören som skall bort.

Låt mig ta NyföretagarCentrum som exempel. Deras uppgift är att ge råd om hur man skapar sin egen försörjning i näringslivet. I höstas klagade de över att de saknade sponsorer (Vad det nu kan komma sig?) och lyckades gnälla till sig lite pengar. Men varför lever de inte sitt eget budskap? Företagare är definitionsmässigt sådana som först gör nytta och sedan tar betalt, de finansieras av nöjda kunder. När NC kräver pengar av samhället för sin verksamhet är de bidragstagare och har därmed ingen trovärdighet som företagsrådgivare.

Att jämföra med BolagsBolaget. Vi har samma syften som alla dessa rådgivare, men går in med ett helt annat engagemang eftersom vi är beredda att ta arbetsgivaransvar för den som vill skapa sin egen försörjning. De A4-formatterade trygghetsnarkomanernas blankettraseri är helt obegripligt – för oss är varje självanställd en livs levande affärsidé som omedelbums skall ut på marknaden och pröva sina vingar!

Den svenska antiprenörsmodellen får mig att tänka på ett citat av Franz Kafka: ”En bur gick ut för att finna en fågel.”

Och kanske borde vi i vår inlärda hjälplöshet kalla jorden för ”Tell Us”? Men fråga inte mig!

Det här inlägget postades i Krönikor. Bokmärk permalänken.

3 svar på “Kan själv!”

  1. Martin Melin skriver:

    Ja, det är skrattretande hur mycket skattepengar som satsas på att hålla anställda som aldrig har försökt driva något eget men ändå ska hjälpa/stötta/uppmuntra/inspirera nya företagare, enligt någon formel man läste om på högskolan för femton år sedan. Och att arbetsförmedlingen ska vara en sorts grindvakt till nyföretagande är så bakvänt att det är svårt att sätta ord på.

    Frågan jag ställer mig är: vilka entreprenörer är det egentligen som behöver alla de här stödsystemen? Varför behövs en sådan stor och dyr infrastruktur för att lära människor att starta företag? Troligtvis beror det på att vi fortfarande ser företagande som undantaget. Vad skulle hända om vi istället gav alla en F-skattsedel på 16-årsdagen?

  2. Pingback: Tweets that mention Bengts Bokstaveri & Blogg » ”Kan själv!” -- Topsy.com

  3. Bengt Gustavsson skriver:

    Hej, Martin, och tack för dina kommentarer! Jag lät julen passera, men nu måste jag bara tala om att jag håller med dig i allt. Det är väldigt tröttsamt och sorgligt med detta “curlingsamhälle” som inte vågar låta oss lyckas på eget bevåg. Och de som tar på sig den rollen har, som du mycket riktigt påpekar, sällan gjort någonting själva. Kanske är de lite ängsliga för vad som skulle hända med deras artificiella oundgänglighet om vi tog kommandot över våra egna liv.

    När det gäller den automatiska F-skattsedeln så har Jonas Frycklund på Svenskt Näringsliv skrivit ett ganska rolig kåseri om ämnet, den finns under “Klokroligheter” här på min blogg (https://www.bengtsblogg.kresam.se/?p=182#more-182) och han utgår från att vi faktiskt föds som entreprenörer. Och någonting annat vore helt otänkbart i naturen – om en av arterna skulle skapas med doktorsexamen i inlärd hjälplöshet så skulle den arten inte reproducera sig.

    Gott Nytt År på dig så får vi fortsätta vår gemensamma upplysningskampanj om att det som är helt annorlunda samtidigt är fullständigt naturligt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.