Den ideella kommersialismen skapar välfärd.

Den 18 februari 2010 skrev Sara Damber – grundare av” Friends” och “Playing for change” – en välgörande artikel i Nya WermlandsTidningen. Den var så bra att jag var tvungen att kommentera den i hennes blogg. Här följer bägge artiklarna:

Fler sociala entreprenörer behövs

Vi behöver fler sociala entreprenörer – inte fler ideella organisationer. Vem har störst möjlighet att förändra världen? Enligt svenska folket är det i första hand du och jag som individer som sitter på den makten. Ungefär lika många svarar att det är företagen. Längre ned på listan kommer politiker, och ytterligare en bra bit därefter kommer ideella organisationer.

Resultatet kommer från en riksrepresentativ undersökning som vi låtit genomföra inom ramen för satsningen ”Playing for change”. Det kan ju ses som en aning nedslående för en person som jag som har ägnat mer än halva mitt liv med att bygga upp en så kallad ideell organisation, med syftet att just verka för ett bättre samhälle (mer specifikt mot mobbning). Men jag tror också att bilden av de ideella organisationerna och deras kraft hänger ihop med själva begreppet, som jag menar är rätt intetsägande och leder tankarna fel.

Enligt SAOL betyder ideell grundad på eller syftande till högre, andliga värden. I mer daglig svenska betyder det i allmänhet oavlönad – att arbeta ideellt innebär att arbeta gratis. I mina ögon är de här begreppen kopplade till en förlegad föreställning om det finns en motsättning mellan att arbeta för ett bättre samhälle och att tjäna pengar.
Sedan jag 1996 startade Friends har organisationen växt från ett enmansprojekt till 40 anställda på 5 orter och en omsättning på 24 miljoner. Det har inte varit enkelt, och vi har fått en del kritik bland annat för att vi har satsat mycket på annonsering, varumärkesbyggande och annat som traditionellt kopplas samman med den kommersiella världen snarare än den ideella. Men jag har aldrig behövt kompromissa med min grundidé. Och för mig har det varit en självklart att hela tiden sträva efter att växa – för att få större möjligheter att göra skillnad. Min vision har aldrig varit att verksamheten ska drivas på helt ideell grund, utan av avlönade och professionella yrkeskvinnor och -män.
Målet för allt förändringsarbete bör vara hållbar utveckling av samhället på olika plan. Och hållbart förändringsarbete underlättas genom affärsmässighet – att människor kan leva på sitt arbete och att det finns en strävan efter egengenererad tillväxt. Motsatsen är den osäkra och kortsiktiga bidragsjakt som präglar en stor del av den ideella sektorn i dag

Jag anser därför att vi behöver uppdatera synsättet på hur man kan arbeta för att förändra samhället. Vi behöver bana väg för nya eldsjälar och entreprenörer som kombinerar det bästa från offentlig och ideell sektor – samhällsansvar, engagemang och kunskap – med nytänkande och affärsfokus från näringslivet. Ett logiskt steg på vägen är att vi skrotar begreppet ideell organisation som vedertaget samlingsbegrepp på organisationer som arbetar för ett bättre samhälle.
Ett begrepp som ger en betydligt bättre bild av mitt sätt att se på förändringsarbete är socialt entreprenörskap. Vi behöver inte fler ideella organisationer – vi behöver fler sociala entreprenörer. Det sociala entreprenörskapet kan liksom allt entreprenörskap innefatta oavlönat arbete. Men det är inte kärnan.
Det här skiftet är redan på gång, och jag tror stenhårt på att det decennium vi just har gått in i blir det sociala entreprenörskapets decennium. På flera håll syns exempel på innovativa initiativ som springer upp i gränslandet mellan offentligt, ideellt och kommersiellt. I den undersökning som vi genomfört uppger nästan varannan svensk – 47 procent – att han eller hon har en idé som skulle kunna bidra till att göra samhället bättre. Det betyder alltså att flera miljoner svenskar går omkring med oförlösta idéer om hur de kan bidra till ett bättre samhälle! Miljontals potentiella sociala entreprenörer med andra ord.

Sara Damber
Grundare av stiftelsen Friends och ansvarig för Playing for Change, en utmaning till sociala entreprenörer

Och min kommentar:

Tack, Sara, för en klok och välgörande artikel i NWT den 18 februari om hur ditt annorlunda tänkande har skapat ”Playing for change” och ”Friends”! Du har helt rätt i att det ideella arbetet mycket väl kan vara kommersiellt och leda till både personlig, social och ekonomisk tillväxt. Samhällsutvecklingen är det självklara området för ett sådant synsätt och det är lite sorgligt med alla dessa EU-finansierade projekt som gärna förbrukar pengar men håller sig för goda för att generera nya eftersom det är fult att bli profit i sin egen stad.

Så upplyftande att er undersökning visar att det är du och jag som kan förändra världen! Något annat hade varit förfärligt, men det får mig att tänka på hur vi ganska nyligen ur ett historiskt perspektiv reserverade en del av industrisamhällets frukter till att skapa välfärd. För att administrera resurserna hade vi först lokala kamrerare, sedan kom de kommunala förvaltningarna. Någon gång under resan fick emellertid våra inhyrda förvaltare för sig att pengarna var deras och vi medborgare blev då en besvärande kostnad. Men det är alltså fortfarande du och jag som är samhällets motorer och sponsorer. I dag är vi ca 10% av befolkningen som finansierar 100% av Sverige och principen är helt OK, men det vore roligt om vi kunde bli 11%.

Och det kan vi med ditt sätt att tänka och göra! När du vill bana väg för nya eldsjälar som förstår att välfärd är en affärsmässig konsekvens så är du klokare än du begriper, som statsminister skulle du kunna ha det konceptet som enda regeringsförklaring och få Sverige att blomstra.

Ett steg i den utvecklingen är, som du säger, att sätta nya namn på de organisationsformer vi vill se. Kanske ”eldsjälsdemokratiska” föreningar eller ”humankapitalistiska”? Själv är jag med i ett norskt nätverk, LivsVerkene, och vi definierar oss som ”en initiativbasert oppmuntrings- och utviklingsallianse”. Här i Värmland har vi ett eget alternativ till nånannanismen – Republiken Klarälvdal’n – och på engelska kallar vi oss för ”de förenade sinnelagen”, det vill säga The United States of Mind.

I denna ideella förening har vi ställt till med mycket samhällsutveckling. Bland annat köpte vi en stor och tom lanthushållsskola, Nygård i Ekshärad, och omgestaltade den mot alla odds till en arbetsplats för 26 personer. Ideellt arbete som genererar ekonomisk tillväxt och kommunalskatt. Ur det projektet föddes 1999 BolagsBolaget – arbetsgivare att hyra – som är ett annorlunda koncept för stimulans av vanligt folks entreprenörskap. I dag är vi 420 anställda och Värmlands nionde största arbetsgivare inom näringslivet. Ideellt arbete som genererar välfärd.

Så du har helt rätt, Sara, vi behöver uppdatera synsättet på hur samhället kan förändras. Sedan ett tag pratar jag med alla som vill höra på (inklusive resten) om Ledarskap 2.0 Betaversionen – de gamla hierarkierna behöver moderniseras till ett slags mentalt knytkalas där Visionen är chef och alla får chansen att göra sitt bästa!

Än en gång tack för dina insiktsfulla formuleringar och lycka till med ditt förbättringsarbete!

Bengt Gustavsson, eldsjälspyroman och trendbrottsling

Det här inlägget postades i Tyckeri & Tankställe. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.