Det var upprop i första klass och fröken lät de livfulla sjuåringarna sätta sig där de ville. Hon vände sig först till dem som satt längst fram och berättade att det skulle gå bra för dem, att de skulle lära sig mycket och få bra betyg. Sedan bad hon dem vända sig om och se vilka som satt längst bak. ”Håll er väl med dem”, sade hon, ”för det är hos dem ni skall söka jobb när ni går ur skolan!”
I december hade jag nöjet att kåsera för ett hundratal ekonomistudenter på Karlstads Universitet om ledarskap och tillväxt. De blev lite konfunderade när jag kombinerade rim och reson genom att ta fram gitarren och sätta betyg på samhällets avoga attityd till entreprenörskap. Gav dem min vis-dom, så att säga.
Men innan lektionen hade jag bläddrat lite i KaU:s katalog om ”Det moderna universitetet” och blev lite betänksam när jag fick en bekräftelse på skolfrökens påstående: ”Vi vill att du efter din tid här skall vara attraktiv på arbetsmarknaden”.
Jaha. Och vem skall skapa den arbetsmarknaden om en sådan detalj inte ens är av akademiskt intresse?
Men strunt i min skruvade tolkning av en reklamtext, några dagar efter seminariet fick jag ett mäjl som både gladde och oroade:
”Hejsan! Jag studerar ekonomi vid Karlstads universitet. Du pratade/sjöng på vår föreläsning om ledarskap för nån vecka sen. Jag och flera av mina studiekamrater tyckte att det var en riktig bra föreläsning. Det är inte ofta man lyckas hålla koncentrationen under en hel föreläsning, men så var fallet när du höll i det. Upplevde att föreläsningen var rolig och underhållande samtidigt som en stor poäng förmedlades. Håller verkligen med om att man slussas in i ett system där man, utan att egentligen registrera det, begränsar den kreativitet som väldigt många har i större utsträckning. Tror att detta nånstans är ett medvetet drag. Att man faktiskt inte vill ha entreprenörskap av rädsla för att rubba ‘systemet’.”
Ja, vad skall man säga? Skall vi utbilda ännu fler inteprenörer som går in för att förutsäga framtiden i stället för att skapa den? Hur mycket ekonomi vår klarsynte student än läser så kan han ändå aldrig säga om börsen går upp eller ned i morgon, en prognos på några ynka timmar … Är det så klokt att anförtro samhällsutvecklingen till bokbundna sannings-ägare i de färdigtänkta tankarnas tempel?
Förlåt en reflexion, men jag tycker att det finns för många med stora kunskaper som är påfallande inkompetenta.
Att söka jobb är att be om att få förverkliga andras drömmar mot betalning och bokföras som en kostnad. Anställningstrygghet i all ära, men den enda tryggheten värd namnet är en bra ”inställningstrygghet” så att du vet att du kan hantera livets olika situationer. Den kan ingen ta ifrån dig.
Se denna intervju med en entreprenör i USA (om ämnet)
http://youtu.be/LOBqEU_O-GM
Tack för länken, Anders, det var en intressant recension av den akademiska likriktningen! Han har ju helt rätt i att det vore bättre om vi lärde oss att tackla problemen på olika sätt. Som någon sade: ”Normala människor är en tillgång i normala tider. Tyvärr är tiderna inte normala.” Så då är frågan hur man skapar ett system som producerar individualitet?
Detta är möjligheten
Sir Ken Robinson Changing Education Paradigms
http://youtu.be/zDZFcDGpL4U
Sir Ken Robinson: Do schools kill creativity?
http://youtu.be/iG9CE55wbtY
Sir Ken Robinson: Bring on the learning revolution!
http://youtu.be/r9LelXa3U_I
Tack för länkarna, Anders! Sir Ken tillhör mina idoler och han kan verkligen förklara varför det går så snett och vad man kan göra för att bli bättre. Därmed bryter han det mönster han vill förändra och får systemets bannbulla. Synd, för egentligen är det ganska enkelt!
Som vanligt mycket intressant läsning, Bengt! Det är ju inte bara grundskolan och den högre akademiska världen som likriktar, utan också dagens organisationer och samhället i stort. Det är inte okej (överallt) att sticka ut med kreativa idéer och innovationer – trots att det är det som utvecklar människor och den värld vi lever i.
Tack för de vänliga orden, Linus! Du har helt rätt i att de flesta system gör allt för att likrikta oss. Som gammal göteborgare kan jag inte låta bli att fundera om ”likriktning” innebär att vi i någon mening är döda och att man vill att vi skall ligga snyggt enligt ett därför avsett organisationsschema? I så fall är väl den enklaste mentalhygieniska strategin att man som levande död känner sig liknöjd 🙂 och det är väl precis det som präglar vårt samhälle som byggs på utveckling utan förändringar.
Tack för dessa intressanta tankegångar, Bengt. Jag tänkte på våra elever som ”sitter längst bak”. Det finns en del forskning om dem. Det är oftast elever som har ”knäckt” skolans koder, men ställer inte upp på dem. Lyckas de ”överleva” skolsystemet och de besvikelser de samlat på sig kan de åstadkomma ”storslagna” saker både för sig själva och andra. Vi tror på dem!
Det här var verkligen några sanningens ord! Jag har länge haft precis dessa farhågor, dvs att skolvärlden i mångt och mycket försöker förbereda oss alla på livet som fåret i skocken. Vem som blir herden däremot, återstår till de människor som av olika anledningar (fritt tänkande?) motsatt sig just detta skolsystem där vi alla utbildas till likatänkande.
Utbildning är dock inte helt av ondo, tvärtom. Det är av stor vikt att vi lär oss läsa, skriva och räkna. Kanske t o m få oss en historielektion eller två. Någonstans tar dock detta behov av utbildning slut. Någonstans bör vi istället transporteras ut i ett liv där vi får tycka, tänka och agera som fria individer. Låta vår kreativitet frodas. I skolvärlden är det påfallande ofta tvärtom. Kreativitet, fritt tänkande och handlande ”utanför lådan” anses inte upplyftande utan störande och ouppfostrat.
Som icke-akademiker brukar jag roa mig med att till mina akademiskt tränade vänner lyfta fram en åsikt om att jag personligen är övertygad om att man som människa kan lära sig vilket jobb som helst utan akademisk utbildning. Bara man får gå bredvid någon som kan tillräckligt länge. Detta brukar resultera i hetsiga diskussioner, men jag står ändå fast vid detta.
Ser man till min skolklass kan jag snabbt konstatera att de värsta busfröna idag är respekterade entreprenörer. De som var mer skötsamma än oss andra är vid dryga 30 år fyllda nu på väg ut i arbetslivet för första gången. Väl pumpade med teoretisk information som ofta är långt ifrån den praktiska sanningen. Detta tenderar ofta att resultera i en initial chock för den som inte är förberedd. Tur då att det finns outbildade entreprenörer som kan leda dessa människor rätt. Ty, en entreprenör är turligt nog så outbildad att han/hon inte förstår att denne utför teoretiska och akademiska omöjligheter.
Tack Bengt – oerhört inspirerande blogg!
Bengt, rätta gärna mina slarviga stavfel i texten ovan. Insåg just att jag kanske borde läst igenom vad jag nyss skrivit. Men som icke-akademiker gör man ju som bekant ofta fel… Ta sedan bort detta inlägg om du vill, då det inte tillför något till diskussionen mer än att jag är allergisk mot mina egna stavfel.