”Finns det några snälla barn?” är en vanlig fråga mot slutet av året, men det räcker faktiskt om den ställs på julaftonen. Sveriges framtid förutsätter nämligen olydnad. Alla odlare vet att den bästa växtkraften finns i det så kallade ogräset … eller ”busfröna” som vi mentala trädgårdsmästare säger.
Våra makthavare vill helst ha utveckling utan förändringar och därför uppfattas alla vidsynta initiativ som (o)gräsliga störningar. Men detta ligger i sakens natur eftersom politiker inte förstår den kreativa logiken – de hävdar ju själva att de är idé-ologiska. Ett överlevnadstips till dem: När man står på rutinens brant så är inte lösningen att ta ett steg framåt!
Självklart skall vi ha struktur i tillvaron, men ordning och reda kräver väldigt lite kompetens jämfört med vad som fordras för att bemästra ett utvecklande kaos. Om kontroll blir viktigare än nytänkande så har vi snart ingenting att kontrollera.
I år kommer Tomtarna tidigt med sitt illa rimmade valfläsk. ”Rösta på oss så tar vi hand om dig!”, ekar de entoniga lockropen. Vad de säger är att vi bokstavligen skall skatta oss lyckliga, alltså betala välfärdbiljetten och vara snälla passagerare så att vi får deras paketlösningar. Men jag vill inte bli omhändertagen! Jag vill rösta på ett parti som säger att ”vill du ha välfärd så får du banne mig vara med och skapa den!” Jag vill ha trygga och kloka ledare som låter gräsrötterna utvecklas utan att komma med sin tillväxtfientliga gräsklippare så fort någon sticker upp. En eldsjälsdemokrati ledd av evolutionära politiker som jag litar på: ”Pålitliker”.
För att anknyta till den stora förebilden Nelson Mandela så hade vi behövt hans visdom i valrörelsen eftersom den är en svensk version av apartheid: Fel färg har fel åsikt. Det vore bättre för vårt nationella gemenskapande om partierna samverkade i stället för att kriga. För olika synsätt och idéer skall (… och här säger du Nelsons efternamn).
Mandela är ett bra exempel på att ”lilla jag” kan förändra världen. Ytterligare bevis får du om några månader när du försöker somna och det finns en enda mygga i rummet …
Likaså kan man säga att ett ensamt ljus skingrar det djupaste mörker. Var och en av oss kan med lite vänlighet och omtanke lysa upp tillvaron för någon annan så du kan väl ta dig en funderare på vems ljus du vill vara. Själv har jag har som princip att uppmuntra och berömma så fort det finns anledning … för då har jag nämligen betalat entrébiljetten till att kritisera om det behövs. Det sociala kontot ”Uppriktighet” har både debet och kredit.
Då ber jag att få önska ett gott år och påminner om att varje dag är början på ett nytt sådant.
idé-ologiska 🙂
Måste säga att jag älskar blandningen av visdom och ordvitsar!