En bristvara i överflöd

I november skrev min eldbesjälade vän och kollega Helena Wiktelius en klok och inspirerande NWT-krönika om att det finns en effektiv medicin mot psykisk ohälsa. Som gammal latinare tror jag att farmaceuterna skulle döpa läkemedlet till ”Laudationes Humanitariae”, alltså vad vi på svenska kallar för ”beröm”. Så här sammanfattar Helena sitt resonemang: ”Låt oss påminna varandra om hur fantastiska egenskaper vi var och en besitter.”

Självklart skrev jag och berömde henne för denna medikamentala lösning. Att folk inte inser en sådan självklarhet beror på hjärnbrist, något som i sig leder till en elakartad hjärtbrist när man inte visar medmänsklighet och beundran.

Tyvärr är uppmuntran en bristvara i Sverige trots att den finns i överflöd, är lättillgänglig och dessutom helt gratis! Att känna uppskattning och tacksamhet mot någon och inte uttrycka det är som att slå in en present och inte ge bort den.

Jag föreslår härmed att beröm ska klassas som ett narkotikapreparat för då skulle förmodligen fler prova på att bli höga genom att höja varandra till skyarna. Och som legitimerad lekare vet jag att beröm är en skön drog som ger gladrenalinkickar.

I samma anda hemställer jag att Jantelagen införlivas i den svenska rättsbalken eftersom folk gillar att bryta mot lagen. Och de som ertappas ska dömas i en ”vi & dom-stol” och hamna i trendbrottsregistret som ”berömvärdar”.

Alternativt så propsar jag på att vi tillämpar min Antijantelag: ”Du ska inte tro att du är nåt, sånt ska du veta säkert!”

I mitt julbrev döpte jag 2020 till ”anno annorlunda” och försökte förmedla lite optimism: Hav tröst, det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret så låt oss fira julen så gott som vi bara kan. Även om vi måste vara anatomiskt analogmälda så kan vi ju digitala med varandra på många vis. Livskvalitet är inte hur vi har det utan hur vi tar det och framtidstron är ett viktigt inslag i den livssynen. Traditioner i all ära, men det är ingen särskilt bra idé att titta bakåt om man inte ska åt det hållet.

Tillsammans kommer vi att klara pandemin och allt elände som den orsakar. Snöflingor är ju bland de bräckligaste tingen i naturen, men betänk vad de kan ställa till med när de håller ihop.

Det här inlägget postades i Krönikor, Okategoriserade, Tyckeri & Tankställe. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.