Jag röstar för allmän folkpassion

Snart är det val och allt är sig likt. Väljarnas respekt skall vinnas genom ständiga trakasserier av det andra blocket vilket innebär åsiktsmobbning av den halva av befolkningen som är dumma nog att hålla på fel parti. Kan man inte vinna ett val på egna meriter? – ”De andra är bra, men vi är bättre! Och vi håller vad vi lovar för vi är pålitliker!”

Budskapet är som vanligt: ”Rösta på oss så skall vi ta hand om dig!”

Men jag vill inte bli omhändertagen! Tänk om det funnes ett parti som lovade att ”om vi vinner så får vi bygga Sveriges framtid tillsammans. Vi föreslår en allmän folkpassion där samhällstjänst inte längre är ett straff utan ett sätt att sänka din skatt genom frivilliga insatser i samhällets tjänst.”

Själv gick jag i passion redan när jag föddes och trots omgivningens idoga försök att anpassa mig är jag hellre frisk än normal. Efter alla mina år som VIP (Very Impatient Person – vår arbetsmetod kallas ”vips!”) tror jag mig nu ha tillväxtgåtans daVinci-kod.

Livets enkla val är att växa eller dö, om inte av undernäring så av tristess. Men var finns de inspirerande visionerna, tänkniksprången och utmaningarna i valdebatten? Det enda vi matas med är lockprisandet av skattetekniska extraerbjudanden och en månglarfald överbud om högre bidrag. 

Politiken har verkligen skapat sin marknad av gapande fågelungar. Överallt och hela tiden ser jag den inlärda hjälplösheten, de mantraliknande kraven på att nånannan skall ta ansvar och garantera tryggheten. Men att bli vuxen är att lära sig leva av egen kraft och bidra till gemenskapandet. När du kan hantera livets olika situationer så har du den enda trygghet som ingen kan ta ifrån dig.

Ett svenskt passionssystem kan se ut på olika sätt, men vi kan tänka oss Sverige som en allt segare dator på grund av konflikter och låsningar. Lösningen är enkel och beprövad: En omstart. Vi behöver inte tillföra några nya resurser, bara stänga av och låta det naturliga operativsystemet ladda om oss.

Eller också vänder vi helt enkelt blad och startar en New Page-rörelse.

I BolagsBolaget ser vi ett hoppingivande mönster. Hos oss tar man anställning för att pröva en affärsidé inklusive sina vingar och just nu har vi över fyrahundra självanställda. Man skulle kunna tro att de som så småningom slutar hos oss gör det för att starta eget, men icke så – de flesta av dem erbjuds ett fast jobb av en väldigt nöjd kund. De har, kan man säga, fakturerat sig in på arbetsmarknaden och det är något magiskt som händer med oss när vi tar ansvar för vårt eget (arbets)liv. Att bestämma sig för att göra sitt bästa är inte det sämsta. Framgångarna stärker vår förmåga att sikta mot stjärnorna och det personliga ambitionssortimentet utökas allt eftersom med nya djärva mål.  

De som väljer att stanna kvar i sin inlärda hjälplöshet vågar däremot inte sträva efter vad de egentligen vill ha här i livet utan nöjer sig med vad de tror att de kan få. Av nånannan.

Trygga välfärden med en enda passionspoäng! Genom att fatta den. 

Varsågod och välj!

Det här inlägget postades i Krönikor. Bokmärk permalänken.

14 svar på Jag röstar för allmän folkpassion

  1. Christian skriver:

    Dina ord är magiska. Jag delar dina åsikter till 100% men du packeterar dem så mkt bättre än mig. Jag läser fortfarande din blogg och allt du skriver med stort nöje.

    Nästa gång du är i huvudstan, hör av dig, så gör vi en videointervju! Det skulle vara en ära för mig!

  2. Pingback: Tweets that mention Bengts Bokstaveri & Blogg » Jag röstar för allmän folkpassion -- Topsy.com

  3. Bengt skriver:

    Tack, snälla Christian, för de vänliga kommentarerna! Jag ber om ursäkt för att det var så länge sedan jag tog kontakt med dig – du har betytt mycket för min socialdigitala utveckling. Och jag träffar gärna dig när jag är i Stockholm nästa gång. Den bistra sanningen är att jag faktiskt inte varit i huvudstaden sedan vi pratades vid senast för jättelänge sedan.

    Får jag passa på och fråga dig: Jag får en massa märkliga “kommentarer” på min blogg från alla världens hörn och det är uppenbart att de bara vill spamma mig. Eftersom jag har valt att godkänna alla inlägg så är ingen skada skedd, men det vore bra att slippa skiten. Går det?

    Undrar en hälsande Bengt

  4. Marcus Zacco skriver:

    Vältaligt. Bra sagt och ligger i tiden. Jämförelsen med gapande fågelungar sitter som smäck.

    Alla vill väl ha rättvisa, men ursprungsproblemet kommer från definitionen av rättvisa.

    Vissa definierar rättvisa som att alla har någorlunda lika mycket.
    Andra definierar det som att man får behålla det man producerar.

    Dessa två krafter krockar, och i Sverige idag så är Robin Hood idéologin (ta från de rika och ge till de fattiga) så kraftigt inrotad inom samhället och politiken att det är verkligen svårt att motivera folk att börja producera för sig själv.

    För vad är det som belönas? Jo, behov går före produktion. Den som inte gör något, får ändå allt de behöver, på bekostnad av den som producerar.

    För vem har inte en löntagare säga orden “Det är ingen idé att jobba övertid, allt går till skatt ändå?”. Samma är det för företagare.

    Men med en stor klick passion, som du så vältaligt uttrycker, så skiter vi att allt går till skatt. Vi gör det ändå. Betalar och belönar fågelungarna för deras frivilliga hjälplöshet.

    Tyvärr så fostras våra unga till att sitta i boet och skrika, istället för att hoppa utöver kanten och flyga själva.

    Det är hög dags för att lära ut lite eget ansvar, och förklara vad det innebär.

    Ser fram emot fler inlägg,
    -Marcus

    PS. Din fråga gällande spam. Alt 1. Prova Akismet plugin på bloggen. Alt 2. Prova Disqus.

  5. Åsa skriver:

    Tack för en otroligt inspirerande artikel. Du. Sätter verkligen ord på mina tankar!

  6. Bengt skriver:

    Tack för kloka kommentarer, Marcus! Jag har hört en tredje definition av rättvisa: Samma helvete åt alla 🙂 Om vi börjar mäta lycka i stället för avund så visar det sig att rättvisa är att alla har det olika, på sitt sätt. Tjatet om “lika för alla” påminner om den rakmaskin man införde på amerikanska herrtoaletter på 30-talet (alltså med rakknivar) och någon invände att “Alla har ju inte likadana hakor!” – “Jodå, efter ett tag …”

    Bra formulering att om att “behov går för produktion”! Det stämmer väl med våra icke-producerande politikers löften om välfärd – de säger aldrig att “… om vi lyckas producera den” utan ger gladeligen bort något som inte finns. Vi kanske skulle införa “välfärdsoptioner” så att folk blev intresserade av sitt eget marknadsvärde.

    Eller, som jag antyder, införa en sorts samhällstjänst som reducerar skatten om man gör “allmännytta”.

    Håller också med dig om att vi sopar lite för mycket för våra unga. Man kanske rent av kan säga att curlingföräldrar skapar “ungdom på glid”?

    När jag skrev krönikan satt jag på altanen och såg svalorna flyga ut och in i uthuset för att mata sina ungar. I torsdags började de flygträna och snart skall de – vid en månads ålder – flyga med mamma och pappa till Afrika. Vad säger Socisvalstyrelsen om slikt barnarbete? Äh, de kan fara och flyga!

    Till sist, tack så mycket för tipsen för att slippa spam, jag ser fram emot att få lära mig något nytt och nyttigt!

  7. Bengt skriver:

    Roligt att jag lyckades formulera dina tankar, Åsa! Hör av dig nästa gång du undrar vad du tycker 🙂

  8. Björn Sennbrink skriver:

    Det är trygghet att vara en fågelunge. Boet är stabilt byggt, det står emot snålblåsten och Mother kommer alltid med mat även om hon inte är borta länge och fågelungarna får skrika högt för att Hon ska komma till undsättning.

    Det bästa vore om boet raserades så att fågelungarna tvingades att pröva sina egna vingar. Men det går ju inte säger Någon. Tänk på de stackars fågelungarna som kommer att ramla mot en säker död. Vilken tur då att Någon sett till att grenarna under fungerar som skyddsnät där fågelungarna kan landa och rent av hitta tillbaka upp till tryggheten.

    För övrigt har jag stängt av all valpropaganda. En dag är det 11 miljarder till studenterna, nästa dag är det någon som beskylls för att fläska på inför valet och nästa dag är det nya pengaregn + att Centerpartiets skyltar säger “Vi tror på dig”. Det tror jag inte på.

  9. Bengt skriver:

    Tack för kommentarerna, Björn! Hjälplöshet är helt OK i början och slutet av livet, tycker jag, men inte de 70-80 åren däremellan. Apropå den egna vingprövningen, såg du mina reflektioner om svalungarna här ovan?

    Valpropagandan är ingenting annat än just det och får mig att tänka på skönhetstävlingen i Birgitta Anderssons hemby – ingen vann …

  10. Christian skriver:

    Bengt!

    Kolla så du har en pluggin som heter Akismet installerat. Den rensar effektivt de där kommentarerna. Sedan tycker jag du skall försöka lägga en timme att ta bort de “spammiga” kommenterarna. Många av dem är väldigt smutsiga och Google gillar inte vissa av dem.

    Har du frågor, bara maila mig så skall jag svara och fixa åt dig!

  11. Christian skriver:

    Bengt Björn Marcus:

    Företagaren eller entreprenören har förmågan att skapa någonting ur ingenting. Detta är för de flesta en så absurd tanke att de inte tror på den. Precis som de aldrig sett det, ändå är vårt samhälle fullt av precis detta. Människor som skapar någonting ur ingenting.

    Men ser man inte detta eller förstår betydelsen så ligger det nära till hands att bara ta, istället för att själv tillföra. För man kan inte skapa någonting, ur ingenting om man inte gör det tillsammans. Entreprenörskap och tillsammans är för evigt sammanlänkade. Det ena kan inte finnas utan den andra.

  12. Bengt skriver:

    Tack för spam-tipset, Christian, jag skall göra som du säger.

    När det gäller ditt inlägg om entreprenörens skapande förmåga så läste jag häromdagen (när annars, universum är ju synkat!) att han som tog oss till havet, Peter Lundblad, beskriver skapandeprocessen som att vi snarare hämtar än skapar. Eller rättare sagt hämtar olika ingredienser och gör något nytt av dem: “Vi skapar inte ur ingenting utan vi hämtar ur någonting. Ett ögonkast, ett minne från långt tillbaka i tiden, ur vårt undermedvetna eller vårt övermedvetna. En bok vi läst eller en bok vi borde läsa. Intryck utifrån ger uttryck inifrån!!”

    Ganska klokt, undrar var han fick det ifrån? 🙂 Med hans resonemang framstår vi entreprenörer som veritabla trollkarlar som kan plocka fram en kanin ur en tom hatt. För den som inte har kontakt med sig själv är det obegripligt, för trollkarlen är det självklart eftersom han vet att kaninen är där någonstans och det gäller bara att få tag i den.

    Tänk så enkelt det kan vara!

  13. Pingback: Klart inte allt är bra | Grenfeldt

  14. hundstina skriver:

    Vilken ordekvilibist – och så klok! Jag är djupt imponerad och inspirerad.
    Ville prenumerera på Bengts Bokstaveri och Blogg, men får bara upp en massa html-kod när jag klickar på knappen “Prenumerera”. Varför då?

Lämna ett svar till Marcus Zacco Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *